Annons
X
Annons
X

Tre steg i rätt riktning – om de blir verklighet

Regeringen anser att elever ska få betyg från och med sjätte klass. Det är – i dubbel bemärkelse – inte en dag för tidigt. Vi ger ett B för idén och ett D för reformtempot. Just på den här punkten har utbildningsminister Jan Björklund skyndat onödigt långsamt.

Idag får man betyg först i åttonde klass. Då har man hunnit gå nästan hela grundskolan och har kort tid kvar till det viktiga gymnasievalet. Om kvittot på ens kunskaper inte blir vad man tänkt sig har man olyckligt litet tid på sig att kavla upp ärmarna och reda upp situationen.

I väntan på betyg får föräldrar och elever hålla till godo med skriftliga omdömen. Det är ett fall framåt jämfört med utvecklingssamtalens alltför ofta artiga och svävande utläggningar, och ibland kan dessa skriftliga omdömen vara nog så betygslika. Ändå väger de inte lika tungt som ett riktigt betyg i svart på vitt: en konkret bedömning som man inte kan prata sig runt och som kan tjäna som utgångspunkt för en realistisk dialog om ambitioner, prestationer och pedagogiska insatser.

Annons
X

Man kan diskutera exakt när betygssättningen ska börja, men att starta i sjätte klass är snarare för sent än för tidigt.

Sedan tidigare har det stått klart att regeringen vill att betygsskalan ska innehålla fler nivåer, och igår föreslog Björklund en ökning från tre till sex betygssteg. Därmed tar han tre steg i rätt riktning.

Betygssystemet fungerar mer studiestimulerande med fem godkända betyg (A–E) och ett underkänt (F), eftersom det blir enklare att höja sitt betyg genom en extra ansträngning.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det nya betygssystemet är det senaste i en lång rad skolpolitiska initiativ. Alliansens förnyelseprogram berör de flesta delar av grund- och gymnasieskolans arbete och ger den svenska skolan chansen att bryta den trista trenden av allt sämre kunskapsresultat.

    Om det blir verklighet, vill säga.

    Skolpolitiken har långa ledtider. Trots att regeringskansliet har skrivit propositioner så tangentborden glött, och trots att riksdagens talman har klubbat utbildningsreformer som om han ledde en japansk fiskauktion, kommer många förändringar inte att ha hunnit träda i kraft före valet.

    En hel del av den Björklundska mödan kommer att ha varit förgäves om Alliansen inte får förnyat förtroende.

    I ivern att inte stöta sig med mittenväljarna har De rödgröna muttrande accepterat alliansregeringens jobbskatteavdrag, men hittills väntar vi förgäves på att man ska bry sig lika mycket om kunskaperna som miljarderna.

    Socialdemokraterna må ha inlett en försiktig omprövning av den skolpolitik som stod dem dyrt i valet 2006, men man hyser ringa kärlek till Jan Björklund och vill ogärna ge honom rätt. För Miljöpartiet och Vänsterpartiet är utbildningsministern ett kritdammsomspunnet spöke.

    Man bävar för vad MP och V kan avkräva Socialdemokraterna i utbyte mot att man accepterar betyg från sexan, och gymnasiereformen kommer att ryka all världens väg ifall De rödgröna vinner valet. Inget av de rödgröna partierna tycker att det är viktigare att gymnasister lär sig saker i praktiken än att de får högskolebehörighet i teorin.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X