Tre forskare slår hål på myter om läsning

Blir man en bättre människa av att läsa skönlitteratur? Kan intensiv lästräning ge långtgående effekter? Och varför ska man modersmålsundervisning? Tre forskare slår hål på vanliga "myter" och förutfattade meningar om läsning och skrivande.

Läs mer om Läs & skriv: Forskning
Foto: Vilhelm Stokstad/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 2

Hur hjälper man elever med läs- och skrivsvårigheter bäst egentligen?

Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 2 av 2

Del 1 av 3

undefined
Foto: Vilhelm Stokstad/TT / TT NYHETSBYRÅN

Intensiv lästräning höll i sig fem år senare

Hur hjälper man elever med läs- och skrivsvårigheter bäst egentligen?
Hur hjälper man elever med läs- och skrivsvårigheter bäst egentligen? Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det hade inte gjorts någon liknande undersökning i Sverige när Ulrika Wolff och hennes team bestämde sig för att undersöka vilken metod som kunde hjälpa personer med läs- och skrivsvårigheter mest. Intensiv träning under en kort period eller utspridda studietimmar över lång tid?

I studien screenades 113 av 2200 elever i årskurs 3 fram, och delades in i en interventionsgrupp med intensivträning respektive en kontrollgrupp som fick den specialundervisning som skolan erbjöd.

– Eleverna fick träna 40 minuter om dagen med specialpedagog i 12 veckor, där man framför allt tränade ordavkodning men också läshastighet och läsförståelsestrategier, säger Ulrika Wolff, professor i pedagogik och läsforskare vid Göteborgs universitet.

Resultatet: eleverna som intensivtränade hade förbättrat sin läsförmåga gentemot kontrollgruppen i alla avseenden, vilket höll i sig även ett år senare.

Mer förvånande var uppföljningsstudien som gjordes fem år efter den initiala undersökningen, och publicerades 2016. Det visade sig att eleverna fortfarande var signifikant bättre på ordavkodning än kontrollgruppen.

Varför hängde förbättringen kvar tror du?

– Jag antar att de fick en grund som de kunde bygga vidare på, och jag tror att de som var med i interventionsgruppen fick syn på vad de hade för problem eftersom man benade ut vad de kunde och inte kunde. De i kontrollgruppen hade en mer diffus uppfattning om vad de hade för problem.

Fyrtiofem minuter om dagen i tolv veckor per elev. Är inte det väldigt resurskrävande?

– Inte i längden, men under en viss period, absolut. Men jag tycker verkligen att man måste ge plats till specialundervisningen. Det som händer i dag är att man vill ge eleverna stöd och så ska man fördela det rättvist, någon får 20 minuter här och en annan en timme där, och så kan det hålla på år efter år. Den här utspridda specialundervisningen gör att eleverna aldrig kommer ikapp sina kamrater.

Ulrika Wolffs tips till de som arbetar med läs- och skrivsvårigheter är att man måste våga vara grundlig, börja om från början för att se var svagheterna finns – men också för att eleverna ska känna att de faktiskt kan någonting, som man sedan bygger vidare på.

– Framför allt är strukturen viktig, och att man börjar enkelt och går mot det svårare när man vet är de är säkra. Och under den här intensivperioden ska de inte behöva möta någon svårighet som man inte har gått igenom först i undervisningen.

Är litteraturen alltid god? Den frågan ställer sig forskaren Magnus Persson i ”Den goda boken: samtida föreställningar om litteratur och läsning”.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

Del 2 av 3

Läsning skapar inte goda människor

Är litteraturen alltid god? Den frågan ställer sig forskaren Magnus Persson i ”Den goda boken: samtida föreställningar om litteratur och läsning”.
Är litteraturen alltid god? Den frågan ställer sig forskaren Magnus Persson i ”Den goda boken: samtida föreställningar om litteratur och läsning”. Foto: Staffan Löwstedt

Att läsning är viktigt är de allra flesta eniga om, men betyder det att litteratur per automatik är något som gör oss till goda människor?

Nja, inte om man ska tro Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Malmö universitet, som granskat vilka värden vårt moderna samhälle tillskriver litteratur och läsning i "Den goda boken" (2012).

Efter att ha synat kursplaner och argument i den allmänna debatten – upptäckte Magnus Persson ett övergripande mönster som han kallar "myten om den goda litteraturen".

– Med myt menar jag inte att argumenten nödvändigtvis är dåliga eller osanna, utan att det finns ett för givet tagande av litteraturens godhet.

Det blev extra tydligt när han gick igenom styrdokumenten för svenskämnet i grundskolan. Ingenstans i kursplanerna före 2012 fanns en uppmaning om att skönlitteratur ska läsas kritiskt.

– Min tes är att det beror på att man tänker sig att skönlitteraturen i sig själv är god – och att den dessutom kan motverka det "onda" som finns utanför litteraturen, i samhället, till exempel fördomar, sexism och rasism.

Framför allt så är läsning ett njutningsmedel, det får vi inte glömma bort.

Man blir alltså inte en bättre människa av att läsa?

– Några sådana garantier finns inte. Det har funnits djupt belästa och bildade människor som samtidigt varit riktiga svin. Men genom att läsa brett och mycket blir man tveklöst en bättre läsare. Och det är ju verkligen inte det sämsta.

Så bör man vara mer kritisk mot läsfrämjande initiativ?

Magnus Persson menar att man måste kunna hålla två bollar i luften samtidigt: det vill säga både arbeta läsfrämjande och kunna kritisera vissa antaganden inom läsfrämjandet, som att medialiseringen och globaliseringen utgör fiender till läsning.

Och sluta läsa litteratur ska man naturligtvis inte göra, menar han.

– Genom läsning tränar vi fantasin, en av våra viktigaste muskler, och förmågan till perspektivskiften, att leva sig in i andra sätt att tänka, leva och känna – det är en omistlig förmåga i en demokrati. Framför allt så är läsning ett njutningsmedel, det får vi inte glömma bort.

Carina Fast är fil. dr i pedagogik och lärare och har forskat i barns tidiga introduktion till läsande och skrivande.

Foto: Sara Mac Key Bild 1 av 1

Del 3 av 3

Modersmålet viktigt när man ska lära sig läsa

Carina Fast är fil. dr i pedagogik och lärare och har forskat i barns tidiga introduktion till läsande och skrivande.
Carina Fast är fil. dr i pedagogik och lärare och har forskat i barns tidiga introduktion till läsande och skrivande. Foto: Sara Mac Key

Högläsning och introduktion till böcker redan i småbarnsåldern har stor betydelse för barns ordförråd vid skolstarten, liksom för läsförmågan senare i livet, har forskning visat.

Men det finns även andra aspekter som spelar roll, menar Carina Fast, lärare och fil. dr i pedagogik. Hon har forskat i barns tidiga introduktion till läsande och skrivande, och i en särskild studie följde hon barn från 4 till 7 års ålder.

Bland annat noterade Fast att barnens erfarenheter av läsande och skrivande värderades olika när de började skolan – där en viss typ av erfarenheter uppmuntrades, medan andra nedvärderades, om de ens omnämndes.

Inspirerad av den australienske forskaren Pat Thomson använder hon metaforen "ryggsäck" för att beskriva de erfarenheter och kunskaper som ett barn bär med sig till förskola och skola.

Barns tidiga skrivande kan, för den vuxne, mest likna klotter. Men barn fyller ofta sitt skrivande med ett meningsfullt innehåll.

– En del barn får ta in sin ryggsäck, sätta den mitt i samlingen, öppna den och ta ur och visa innehållet. Andra barn får inte öppna sin ryggsäck.

Har du något exempel?

– Jag har sett det många gånger men tänker bland annat på en liten pojke i mitt avhandlingsarbete. Han fick sitt första Playstation då han var fyra år. Det kan man ju tänka olika om, men han var en hejare på motorik och kunde snabbt avläsa en rad symboler, som stjärnor, blommor och solar. Allt detta är viktigt för läsinlärningen.

– Dessutom var han duktig på arabiska. Han kunde bland annat många sånger och verser som han lärt sig av sin mormor. Men han fick lämna hela sin ryggsäck utanför såväl förskole- som skolgrinden.

Nyligen debatterade några (M)-politiker för att modersmålsundervisningen bör läggas ner till förmån för mer svenskundervisning. Vad anser du om det?

– Jag är inte flerspråkighetsforskare men allt jag tagit del av pekar på att barn som kan flera språk lär sig tidigt att jämföra de olika språken. De får vad man kallar en "språklig medvetenhet". Det innebär att de tar ett steg tillbaka och betraktar språket och verkligen lyssnar. Vilket ljud hör jag? Vilken symbol passar till det ljudet? Vad heter det på det ena och på det andra språket? Vilka är skillnaderna?

– Denna språkliga medvetenhet är betydelsefull när man lär sig läsa och skriva. Dessutom är det viktigt för barnets identitet.

Du har också sagt att man ska ta barns skrivande på allvar – hur menar du då?

– Barns tidiga skrivande kan, för den vuxne, mest likna klotter. Men barn fyller ofta sitt skrivande med ett meningsfullt innehåll. De beskriver sina önskningar och upplevelser. Det barnen gör är aldrig barnsligt. Om den vuxne tar det barnet skrivit på allvar och pratar om vad som står i texten, så förstärks barnet i sin identitet "Jag är en som skriver".

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X