X
Annons
X
Krönika

Clemens Poellinger: Träsnitt stjäl blicken på Konstfack

**Det börjar redan **mellan T-banestationen och Hemköp, i den torrlagda fontänen. Under tio dagar i maj släpar Agnes Mohlin dit slangar, pumpar, lite elektronik och skulpturala element. Resultatet är ett par överstora stiliserade ögon som med hjälp av utrustningen ovan samt lite vatten börjar gråta. Tårarna sprutar intill Knut-Erik Lindbergs bronskvinna som legat på Telefonplan i ur och skur sedan anno 1970. Agnes Mohlins "Mobila monument" varslar om vad som väntar snett över gatan och tvärs över den öppna platsen. Går man förbi den likaså mobila, det vill säga flyttbara, graffitiväggen där alla och envar kan bli sin egen Banksy leder vägen till Konstfacks vårutställning med drygt 170 examensarbeten.

Väljer man entrén till höger hamnar man i designdepartementet. Kliver man in till vänster befinner man sig i det så kallade "Vita havet" och följer det konstspår man redan påbörjat. I år är det kandidaterna i "Konst" och avgångsstudenterna i mastersklassen "Konst i det offentliga rummet" som visas i den luftigaste lokalen. Det kan behövas, för flera av verken är utrymmeskrävande. Man kan till exempel gå in i Hanna Romins rum, ja ett helt litet hus – en sommarstuga kanske, komplett med inredning. Allt tecknat på väggar av papper. Titeln, "I väntan på att tiden ska gå", slår an en kontemplativ ton som får en fortsättning i Cecilia Jönssons verk "Längs rummets vita väggar" alldeles intill. En trave vita rutor utmed den väggen och någon svart rektangel som accent gör att fantasin lyfter för en stillsam glidflykt över 1900-talets konsthistoria… Malevitj? Suprematism som möter minimalism? Fint är det i alla fall.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X