X
Annons
X
Recension

Saturnus tecken Träsk av äckel i Kärnborgs nya roman

I ett 1600-tal där pesten härjar möter vi historiska figurer som Axel Oxenstierna och drottning Maria Eleonora, såväl som en dvärgväxt kvinna som kommit till hovet för att utnyttja drottningen. Ulrika Kärnborg är påläst, men tyvärr blir kunskaperna kuriosa i en roman där dramatiken aldrig slår genom textens vägg, skriver Sebastian Lönnlöv.

Ulrika Kärnborg
Ulrika Kärnborg Foto: Magnus Bergström

Människorna som befolkar journalisten och författaren Ulrika Kärnborgs mustiga roman ”Saturnus tecken” är ofta sjuka – och alltid smutsiga. Kärnborg skildrar 1600-talet, men inte genom Drottning Kristina, en av den svenska historiens mest laddade och omskrivna gestalter, utan genom generationen före hennes. Pesten härjar och protestanter slåss mot katoliker i ett utmärglat Europa. Krigets fasor förmedlas i starka scener, där läsaren vadar genom ett träsk av äckel. Slagfältet ”osar av stillastående, sjuka dammar, sött av ruttnande kadaver, av spyflugor och av hästurin”. Inga hjälteporträtt i sikte, bara hybrisdrabbade härskare som vill vidga sina gränser, utan hänsyn till priset i människoliv.

Romanen är påtagligt "brett upplagd", det vill säga: inte särskilt fokuserad. Istället för huvudperson finns här en kvartett av särskilt viktiga karaktärer, omgivna av ett myllrande persongalleri. Rikskanslern Axel Oxenstierna intrigerar och skaffar sig alltmer inflytande, men berör som mest i sin skröplighet och insikt om krigets meningslöshet. Krigarkungen Gustav Adolf är så omogen att Oxenstierna får stå för all långsiktighet och strategi. Drottning Maria Eleonora försöker göra sig viktig för riket, men tillåts aldrig vara mer än en dekoration – och blir slutligen galen av sorg över sin makes död. Den dvärgväxta kvinnan Lisbeta smygs in vid hovet av en man vid namn Willem, i syfte att utnyttja drottningen – men det "geväret på väggen" avfyras aldrig.

Ulrika Kärnborg

Foto: Magnus Bergström Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X