Annons
X
Annons
X
Film
Recension

Maggie vaknar på balkongen Trasig skönhet lyfter

Den svenska dokumentärvåren fortsätter med med samma styrka. Genom två kameror, filmarnas och henne egen får vi följa kenyanskan Maggies ensamma och vingliga färd i en Malmöförort.

Maggie vaknar på balkongen

Regi
Ester Martin Bergsmark, Mark Hammarberg
Genre
Dokumentär
Medverkande
Beatrice Maggie Andersson
Längd
1 tim 12 min

Betyg: 5 av 6

”Mitt i bajset börjar livet”. Maggies beskrivning av sin balkong – ett kaos av bråte och fågelskit – är träffande. För rätt snart i dokumentärfilmen om Maggie, en kvinna av kenyanskt ursprung bosatt i en Malmöförort, ser vi att balkongen är en metafor för hennes tillvaro. När hon inte ligger sömnlös på soffan i sin stökiga lägenhet driver Maggie mest omkring. Genom två kameror – dokumentärfilmarnas och en liten som Maggie utrustats med – får vi följa henne på svartklubbar, vara med när hon antastas av män som tror att kvinnan i knallröd basker och högklackat är prostituerad – och närvara vid hennes sporadiska uppdykanden på en förnedrande kurs i Svenska för invandrare. (Utbildningen i katastrofkunskap inleds: ”Hur har ni gjort, som inte har det här moderna samhället”). Vi får inte veta mer om Maggies liv än det vi ser i bild och hör genom hennes lakoniska – naiva, galna, komiska – kommentarer, men vi kan räkna ut att hennes ensamhet är lika mycket ett resultat av samhällets segregering som av psykiska besvär.

Det hade kunnat bli videodagbok av bilderna från Maggies skakiga kamera om inte Bergsmark och Hammarberg hade redigerat så bra och gett de impressionistiska bilderna – som utsöndrar utsatthet och sårbarhet – ett sammanhang som visar Maggies isolering. Ibland är återkommande scener på Maggie med djur krystade - okej, tack, vi fattar att hon är en trasig fågel i stora världen – men lika ofta bär de här bilderna på något väldigt vackert. Inte minst tack vare den finske musikern Es, vars ljudmatta ger en påtaglig, drömsk kvalitet.

Det finns dock en etisk dimension av filmen som jag inte kan släppa: Många dokumentärfilmare har sett det problematiska i att de – subjektet – står bakom kameran och registrerar ett objekt framför. Att objektet i det här fallet själv får en kamera gör det bara än mer utlämnande. Vad innebär det att – som det står i eftertexterna - Maggie samarbetat på den här filmen? Vilka är de som vill göra en film om henne? Varför kliver inte de in i bild? På senare år har filmer som Cats of Mirikitani (om en japansk-amerikansk uteliggare) och Operation Filmmaker (om en irakisk flykting) vridit och vänt på detta förhållande med utmärkta resultat.

Annons
X

Det är inte säkert att Maggie vaknar på balkongen hade blivit bättre av detta – men det är bra att komma ihåg att även högst konstnärliga projekt har ett mänskligt ansvar.

Se även: Cats of Mirikitani av Linda Hattendorf (2006)

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X