Annons

Ivar Arpi:Transaktivister med vetorätt

Under strecket
Publicerad

Jey Jonnais, från Panama, sminkar sig inför Miss Trans Star International 2016 som firas i Barcelona, Spanien.

Foto: Emilio Morenatti / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 2

”Galileos middle finger – heretics, activists, and the search for justice in science” (Penguin, 2015) av Alice Dreger.

Bild 2 av 2

Begreppet "faktaresistens" används om människor som är oemottagliga för etablerade sanningar – vaccin- och evolutionsskeptiker, till exempel. Begreppet är också ett slagord i debatten, särskilt riktat åt höger. Överlag används det för att få meningsmotståndare att framstå som irrationella. Men faktaresistens och forskningsfientlighet finns på fler håll i offentligheten.

I boken ”Galileos middle finger – heretics, activists, and the search for justice in science” (Penguin, 2015) beskriver Alice Dreger, professor i medicinsk etik och vetenskapshistoria vid Northwestern University, hur ett antal forskare utsätts för förtalskampanjer, drev, trakasserier, hot och mobbning för att deras forskningsresultat inte uppskattas. Det var 2003 som J Michael Bailey, en psykolog specialiserad på sexualitet, publicerade boken ”The man who would be queen”. I boken följer han några transsexuella kvinnor (som alltså föddes som biologiska män) för att illustrera teorin om att det i stort finns två sorters transkvinnor; Å ena sidan homosexuella män med feminint utseende och sätt som ofta har varit "flickpojkar" under uppväxten. Å andra sidan män som till det yttre och i sitt beteende inte skiljer sig från andra heterosexuella män – typiska män, helt enkelt – men som blir sexuellt upphetsade av tanken på att vara eller att bli en kvinna. Det senare kallas autogynefili med ett medicinskt begrepp. Viss transsexualism handlar alltså mer om vad man tänder på, än att man är född i fel kropp, enligt Baileys teori.

Annons
Annons

Det handlar också om kulturens acceptans för olika identiteter. Vissa kulturer är mer homofoba, andra mer transfoba. I Thailand är det lättare att leva som transkvinna än som homosexuell man, vilket även gäller Iran, Samoa och en rad andra länder, enligt Dreger. Det finns också väldigt lite vetenskapligt stöd för den utbredda uppfattningen att man kan födas i fel kropp, menar Bailey. Baileys forskningsresultat utmanar tanken att man korrigerar sitt kön när man byter kön. I strikt vetenskaplig mening är det inte en korrigering, eftersom man inte hittat fog för att någon "föds i fel kropp" i biologisk mening. Upplevelsen kan förstås vara genuin för det.

Det som följde efter bokens utgivning var ett ihållande drev som inte dött ut ännu, trots att 13 år har gått. Baileys familj angreps. Det spreds lögner om att Bailey begått sexuella övergrepp mot sina barn. Övertramp som kan bryta ned vem som helst. Eftersom Alice Dreger har skrivit om fallet har nu även hon utsatts för samma sorts drev, från samma personer. Paradoxalt nog är Bailey synnerligen liberal i frågan och anser att alla skäl att byta kön är legitima, och Dreger ägnade tio år som aktivist för att förändra hur läkare behandlade intersexuella (människor som föds med oklar könskarakteristika). Hon och hennes aktivistvänner lyckades – tack och lov – och i dag behandlas intersexuella barn och ungdomar mycket varsammare i USA. Ingen av dem var ute efter att inskränka transsexuellas rättigheter.

Men det tycks inte ha spelat någon roll för kritikerna. All diskussion om autogynefili skulle tystas, och alla metoder var tillåtna.

Annons
Annons

Jey Jonnais, från Panama, sminkar sig inför Miss Trans Star International 2016 som firas i Barcelona, Spanien.

Foto: Emilio Morenatti / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 2

”Galileos middle finger – heretics, activists, and the search for justice in science” (Penguin, 2015) av Alice Dreger.

Bild 2 av 2
Jey Jonnais, från Panama, sminkar sig inför Miss Trans Star International 2016 som firas i Barcelona, Spanien.
Jey Jonnais, från Panama, sminkar sig inför Miss Trans Star International 2016 som firas i Barcelona, Spanien. Foto: Emilio Morenatti / TT / NTB Scanpix

En mildare version av drevet och trakasserierna som drabbat Bailey och Dreger drabbade vänsterskribenten Kajsa Ekis Ekman när hon ansågs ha uttryckt sig okänsligt om transsexuella kvinnor i boken "Varat och varan" (2010). "Den transsexuelle kan tvinga alla att kalla honom för kvinna och samtidigt ha noll förståelse för kvinnosaken", skrev Ekman och menade vidare att "levnadsvillkor görs här till identitet och sedan till fetisch". Många hörde av sig till tidningen ETC där hon skrev krönikor för att pressa dem att ge henne sparken. En metod aktivister ofta använder sig av nuförtiden. Ekman bojkottades på olika sätt och tvingades till slut till att ta tillbaka sin formulering. Frågan om hon hade rätt eller fel, blev oviktig. (Även om det är lätt att hålla med om att det är okänsligt att ge transkvinnor "han" som pronomen).

Dreger tar upp andra exempel på hur forskare som inte kommer fram till politiskt korrekta slutsatser blir jagade. Bland annat hände det Craig Palmer och Randy Thornhill som i sin forskning – vilken kan läsas i boken ”A natural history of rape: biological bases for sexual coercion” (2000) – visade att våldtäkt har en sexuell komponent, vilket kanske inte låter så anmärkningsvärt, men det utmanade den feministiska tesen att våldtäkt endast handlar om patriarkal maktutövning. För om det även handlar om sex får det ju implikationer för vad man kan hoppas påverka med feministisk politik. Något likartat drabbade Petra Östergren när hon i boken "Att komma till ro med det allra värsta" (1996) skildrade hur hennes mamma mördades av sin pojkvän. Östergren menade att mordet på hennes mor inte berodde på kvinnohat, utan att andra mekanismer låg bakom. På grund av detta, liksom för att hon ifrågasatte andra feministiska idéer, mobbades hon ut ur de feministkretsar hon länge ingått i. Även detta berodde på vad hennes tankar hade för implikationer för vad man kan hoppas åstadkomma med feministisk politik.

Den faktaresistens som Alice Dreger vittnar om är problematisk. En liten men motiverad grupp kan dominera ett offentligt samtal så till den grad att det blir omöjligt att pröva en avvikande uppfattning. Eller att ens presentera forskningsresultat som utmanar en ideologisk konsensus. Man gör det så obehagligt – med drev, förtal och trakasserier – att gå emot vissa åsikter att få orkar eller vågar. Vissa vill göra om forskning och journalistik till trygga rum. Det kan vi inte låta ske. Varken ideologi eller värdegrund bör prioriteras högre än sökandet efter kunskap.

”Galileos middle finger – heretics, activists, and the search for justice in science” (Penguin, 2015) av Alice Dreger.
”Galileos middle finger – heretics, activists, and the search for justice in science” (Penguin, 2015) av Alice Dreger.
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons