X
Annons
X
Recension

Tjugofemtusen kilometer nervtrådar Trans kan också handla om rätten att slippa välja

En majoritet i riksdagen vill utreda frågan om ett tredje juridiskt kön – och debatten kring trans är stundom hätsk. I samma veva ger två etablerade bokförlag ut två debuterande estradpoeter som båda skriver om just sin erfarenhet av att vara trans. Det är smått historiskt. Therese Eriksson har läst Nino Mick och Yolanda Aurora Bohm Ramirez.

Yolanda Aurora Bohm Ramirez, t.v. och Nino Mick, t.h., skriver båda om erfarenheten av att vara trans. Foto: Casia Bromberg, Nadim Elazzeh
Läs mer om Vårens böcker 2018

I sin lyrisk-essäistiska memoar ”Argonauterna” skriver den amerikanska författaren Maggie Nelson om relationen till sin make, konstnären Harry Dodge – tidigare Harriet Dodge och icke-binär – och om omvärldens antaganden att trans alltid handlar om en sträcka från det ena könet till det andra. Harrys eget svar när människor undrar över hans transidentitet är klargörande i all sin enkelhet: ”Jag är inte på väg någonstans.”

Dodges konstaterande är möjligen provocerande för den som vill ha tydlig ordning och fasta kategorier att luta sig emot, men det är också en nyansering som tydliggör att transerfarenheten inte är en enda gemensam sådan. För somliga handlar det om att korrigera kön – det som brukar talas om i termer av att "vara född i fel kropp" – medan det för andra, som Dodge, inte handlar om det, utan om rätten att förbli någonstans mittemellan. Kan vi härbärgera den komplexiteten?

Yolanda Aurora Bohm Ramirez, t.v. och Nino Mick, t.h., skriver båda om erfarenheten av att vara trans.

Foto: Casia Bromberg, Nadim Elazzeh Bild 1 av 3
Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 2 av 3
Foto: Nadim Elazzeh Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X