X
Annons
X
Recension

Söderkåkar Trångt och ojämnt närSöderkåkar flyttar in i Tanto

Två familjer grälar och gör gatorna osäkra. Två ungdomar från var sin sida av fejden älskar dock varandra. En tragedi växer fram inför åskådarnas ögon. Eller en komedi ...
Gideon Wahlberg tog Shakespeares ”Romeo och Julia” och förlade den till Söder. Verona blev en bakgård där två bröder grälar om ett arv. En har snutit år sig det mesta och bytt namn till Jaeson, den andra är sitt ursprung trogen, jobbar som murarbas och har behållit det stolta familjenamnet Johansson.
En systerdotter och en son som läser till ingenjör kompletterar schemat – liksom sprithumor, dåliga affärer och ett antal skämt om kaffe- och karltokigt kvinnfolk.
”Söderkåkar” blev en klassiker genom tv-serien 1970 och spelas numer var sommar landet runt. Gideon Wahlberg (1890–1948) var teaterchef vid Arbis i Norrköping, regissör och aktör. Han skrev folklustspel och musik till sina egna pjäser. Låtar som i dag är pålitligt allsångsmaterial.

Komikern Ulf Larsson betar denna sommar av det svenska komediarvet så det brakar om det. Han gör farbror Melker på Fjäderholmarna, till hösten ska han återintroducera Casinorevyn och nu har han regisserat ”Söderkåkar” och spelar också rollen som polis Karlsson, den som hembiträdet Malin förser med snapsar via fågelbordet medan hon ständigt uttalar sitt mantra: ”ja, sä karar, dä ä mitt liv dä sä”.
Tantogården är knappast den mest charmiga Södermiljön man kan tänka sig: en grop med servering, scen och dansbana nedanför Tantolunden, bredvid södra stambanan där tågen svischar förbi. Ulf Larsson har också svarat för scenografin, som på ett naturligt sätt binder samman befintliga byggnader.
Scenen har fått bli gulmålad fingård, ett skjul bredvid är falurött murarhem. Det stora, riktigt stora, problemet med arrangemanget är att man har för många publikplatser. Sikten över den breda simultanscenen är begränsad för alldeles för många. På premiären tog man in så mycket publik att delar av den fick åtnjuta uppsättningen som radioteater, vilket väl inte riktigt är meningen.
Ulf Larsson har dock med säker hand regisserat det tacksamma stycket. Spelet är ojämnt och aktörernas vana och scenutstrålning högst olikartad.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X