Trängd Chirac tappar stöd

För fjärde gången i rad växer nej-opinionen inför den folkomröstning om förslaget till EU-konstitution som ska genomföras i Frankrike. Om den trenden skulle bestå och om franska folket förkastar EU-konstitutionen så väntar en mycket dramatisk förtroendekris, både för EU-samarbetet och för president Jacques Chiracs regim.

Under strecket
Publicerad

Ju närmare Frankrike kommer omröstningsdagen, ju större blir andelen negativa till förslaget till ny EU-konstitution. Och ju större tycks Jacques Chiracs politiska nederlag bli.

Annons

BRYSSEL
I undersökningen som publicerades igår i Le Figaro uppger 54 procent att de säkert röstar nej
i omröstningen den 29 maj. Osäkerheten i väljarkåren är emellertid fortfarande mycket hög. Bara 48 procent av de tillfrågade säger att de med säkerhet tänker rösta. Ett lågt valdeltagande gynnar förmodligen nej-sidan.
Undersökningen genomfördes efter förra veckans EU-toppmöte i Bryssel där president Jacques Chirac drev igenom ett uttalande som i praktiken stoppade det kontroversiella tjänstedirektivet, (Bolkestein-direktivet). Därigenom hade Chirac hoppats kunna bli kvitt ett av nej-sidans tydligaste och effektivaste argument. Bolkesteins förslag har ju av nej-sidan framställts som en försmak av EU-konstitutionens otyglade marknadsliberalism.

Men Chiracs framgång på toppmötet i Bryssel verkar inte imponera på den franska vänsterns väljare. En majoritet av socialistpartiets väljarkår säger i dag ändå nej till EU-konstitutionen. Detta trots att ja-sidan vann en intern omröstning i partiet för fyra månader sedan. Detta trots att EU-ländernas socialdemokratiska ledare massivt förespråkar ett ja till konstitutionen med argumentet att den tryggar ett mer socialt EU.
Till Jacques Chiracs dilemma hör att han får allt svårare att vinna stöd ju mer kampanjen handlar om andra saker än själva EU-konstitutionen, som Frankrikes ställning i ett växande EU och Chiracs oberäkneliga ledarstil.
Sedan länge har Chirac hårda motståndare som kommer från hans egen politiska familj. Där finns några mycket aktiva euro-dissidenter som framför allt vill bekämpa Bryssel och försvara Frankrikes suveränitet. Till dessa ”suveränister” hör gamla framträdande ministrar som Charles Pasqua och Philippe Seguin. Samma hållning finns i andra konstellationer inom den yttersta högern och den yttersta vänstern. Den öppet främlingsfientliga Nationella fronten vill dessutom använda folkomröstningen för att säga nej till Turkiets EU-medlemskap – en fråga som sår splittring ända in i Chiracs allra närmaste krets. Nicolas Sarkozy, ledaren för presidentens eget parti (UMP), liksom François Bayrou, ledaren för det lilla center-högerpartiet UDF, tillhör dem som motsätter sig Turkiets EU-ambitioner, medan Chirac säger ja till Turkiet.
Genom ett nytt tillägg i den franska konstitutionen kommer Turkiets EU-anslutning att kräva en särskild folkomröstning i Frankrike. Med den operationen hade Chirac hoppats slippa Turkietfrågan i den nu förestående omröstningen. Men liksom förra veckans Bolkestein-manöver kan denna Turkiet-manöver snarast bidra till att öka misstron mot presidentens sätt att styra landet.

Annons
Annons
Annons