Annons
X
Annons
X

Träna bort fobin med virtuella spindlar

Nu kan det bli enklare att lindra spindelfobi. Med en spindelsimulator tillsammans med ett virtual reality-headset ska det bli möjligt att behandla sin fobi – utan att blanda in riktiga kryp.

Att bota fobier
Spindelsimulatorn, som körs i ett Oculus rift-headset, är en kraftfull upp­levelse. Det kunde William Hamilton och Per Carlbring konstatera när de gjorde pulsmätning på deltagarna i en förstudie.
Spindelsimulatorn, som körs i ett Oculus rift-headset, är en kraftfull upp­levelse. Det kunde William Hamilton och Per Carlbring konstatera när de gjorde pulsmätning på deltagarna i en förstudie. Foto: Lars Pehrson

En bit framför skrivbordet står en brun trälåda utan lock. Vad som finns inuti lådan är inte möjligt att se från stolen där jag sitter, men snart vecklar långa spindelben ut sig över lådkanten. En brunsvart tarantel med spolformad kropp blir synlig och klättrar hastigt ned från kanten, där den sätter fart över golvet. Fler spindlar kryper ut ur lådan.

– Nu kan du titta upp mot taket, säger William Hamilton.

Ned på skrivbordet faller ännu en spindel, stor som en handflata. Händelsen får nackhåren att resa sig även på den som inte har spindelfobi. Allt det här händer i ett Oculus Rift-headset – den hajpade prylen för att förflytta sig till virtuella världar. Tekniken, som släpps på marknaden nästa år, kommer framför allt att användas till att förstärka upplevelsen av datorspel, men inom en nära framtid kan den även bli ett vanligt inslag i terapirummen. Det tror William Hamilton, grundare till det nystartade företaget Mimerse som har fått en halv miljon kronor av Vinnova för att utveckla en teknisk plattform för fobiträning.

Annons
X

Tillsammans med Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, har William Hamilton tagit fram en mjukvara som under hösten ska testas i en studie med cirka 100 deltagare som lider av spindelfobi. Genom lottning kommer de att delas upp i två olika grupper. Den ena gruppen ska behandlas med kognitiv beteendeterapi, medan den andra får träffa spindlarna i en simulator. Oavsett metod kommer var och en av deltagarna att närma sig spindlarna i små steg under en behandling. Förhoppningen är att spindelsimulatorn ger så pass bra effekt att deltagarna vågar närma sig en riktig spindel efter att ha övat sig på de virtuella.

– Resultatet av sessionen mäts på två sätt. Dels genom en självskattningsskala, dels genom ett närmandetest där målet är att man vågar ta upp en spindel från en glasburk och hålla den i handen, berättar Per Carlbring.

Än så länge går det inte att uppleva att man rör vid spindlarna i den virtuella världen. Headsetet som används för simulatorn ger inte någon haptisk feedback, det vill säga känsla av beröring, till den som bär det. Men även om tekniken har sina begränsningar, finns det flera fördelar med att behandla spindelfobi genom en virtual reality-lösning, anser William Hamilton.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    –  Bara någon procent av alla med fobi får behandling. Många psykologer med egen mottagning tackar nej till klienter med spindelfobi. Det är för krångligt rent praktiskt att genomföra själva behandlingen. Man behöver hitta spindlar och hålla dem vid liv eller uppsöka ett ställe där det finns spindlar. Med VR ökar tillgängligheten eftersom man slipper den fysiska verklig­hetens begränsningar.

    Som terapeut har man också kontroll över spindlarna i simulatorn. Man kan standardisera behandlingen så att den blir lika för alla, till exempel i en studie där man vill ha generaliserbara resultat eller välja att individ­anpassa stegen till varje klient.

    –  Riktiga spindlar och ormar är mer oberäkneliga än virtuella. I en simulator kan psykologen själv styra rörelserna på det som presenteras. Man kan också tänka sig att simulatorn i en senare version känner av hjärtfrekvensen och ser till att pulsen – och därmed ångestnivån – hela tiden ligger inom gränsvärdet. När klienten reagerar med ångest, går spindeln helt enkelt sin väg, säger Per Carlbring.

    Däremot tror han att det är svårt att vara lika lyhörd som i traditionell KBT-terapi. Med ett headset som täcker stora delar av ansiktet, går det inte att upptäcka om klienten tittar bort eller blundar.

    –  Utvecklingen är på gång, snart kommer man att kunna iaktta ögonrörelserna på den som bär headsetet. Då ser man vad klienten tittar på, så att man kan bekräfta framstegen och kanske säga att ”vad bra att du tittar på spindeln nu”.

    Genom att undvika spindlar håller man fobin vid liv och kan till och med riskera att göra den värre

    Simulatorn hade lika gärna kunnat utvecklas för helt andra fobier, som orm- eller flygskräck. Att det blev just spindlar har att göra med att det är en av de allra vanligaste fobierna som många kan relatera till. Vi antas vara biologiskt förprogrammerade att känna rädsla för just spindlar.

    –  Spindelfobi uppstår nästan alltid i barnaåldern. Om våra föräldrar är rädda för spindlar lär vi oss ofta att själva bli rädda. När en rädsla väl har etablerat sig kan det vara svårt att bli av med den. De beteenden man använder sig av för att hantera rädslan gör nämligen problemen värre – genom att undvika spindlar håller man fobin vid liv och kan till och med riskera att göra den värre, konstaterar Per Carlbring.

    Virtual reality är egentligen ingen nyhet inom psykologiforskningen. I cirka trettio års tid har man experimenterat med VR i olika studier. Man har utvecklat olika typer av mjukvaror, men sedan har det inte hänt så mycket med de program som har arbetats fram. När tekniken nu har tagit ett språng, kommer programmen att hitta in på psykologmottagningarna och så småningom även hem till folk, tror William Hamilton.

    Tanken är därför att spindel­simulatorn ska släppas i två versioner, en för psykologer och en för privatpersoner. I den för privatpersoner kommer det att finnas en virtuell terapeut som instruerar, stöttar och ställer frågor om hur otäck man upplever situa­tionen på en skala från ett till tio. Utifrån svaren anpassas ”läskighetsgraden” så att det aldrig blir alltför obehagligt.

    –  Det går att utnyttja VR-världen till max och lägga upp behandlingen i sin egen takt. Men man kan inte jämföra rösten i programmet med en verklig psykolog. En väldigt viktig del av psykologernas arbete är inkänning – vi har inte skapat någon artificiell intelligens som kan reagera på det man upplever, utan en röst som ger instruktioner och positiv förstärkning. Vi hoppas förstås att spindelsimulatorn kan bli ett bra komplement till psykologers behandling, säger William
    Hamilton.

    **Precis som det **i dag är populärt med mobilappar för psykologisk självhjälp, spår Per Carlbring att vi inom kort får se flera VR-appar inom fobiträning. Allt som krävs är att man kopplar sin mobiltelefon till ett VR-headset.

    – För tio år sedan läste vi gratistidningar på tunnelbanan, nu sitter alla med sina mobiler. Om fem år tror jag att folk tittar in i en VR-display. I stället för att spela Candy Crush Saga eller Minecraft kommer man kanske att ”småterapeuta” sig själv genom att träna bort sina fobier.

    Annons
    Annons
    X

    Spindelsimulatorn, som körs i ett Oculus rift-headset, är en kraftfull upp­levelse. Det kunde William Hamilton och Per Carlbring konstatera när de gjorde pulsmätning på deltagarna i en förstudie.

    Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2

    Det är inte alltid lätt att hitta verkliga spindlar (som på bilden) för fobiträning. Därför har William Hamilton och Per Carlbring konstruerat en spindelsimulator.

    Foto: Jan-Morten Bjørnbakk/TT Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X