Annons
Recension

Nyhetsflås & tidsanda. Svenska löpsedlar under ett sekelTramsiga budskap upprör och förför

Svenska löpsedlar genomgick en kraftig förändring under 1900-talet när informativa notiser blev kommersiella annonsplatser.
Svenska löpsedlar genomgick en kraftig förändring under 1900-talet när informativa notiser blev kommersiella annonsplatser.
Under strecket
Publicerad

Häromdagen språkade jag med en journalist med många års erfarenhet inom kvällspressen. Hon var bedrövad över de svenska tidningarnas tillstånd. De drivs i dag inte längre av publicister utan av tidningsmakare, argumenterade hon. Det framstår som om publicister utan begåvning för det kommersiella kan tacka för kaffet och söka annan anställning. De ansvariga utgivarna Anders Gerdin på Aftonbladet och Otto Sjöberg på Expressen har båda rykte om sig att ha ett välutvecklat sinne för det säljande - för vad folk vill ha som man brukar säga - men ingen av dem har gjort sig kända för en ideologisk profil eller politisk nerv. Sådant finns det andra på tidningarna som svarar för. Min väns bedrövelse var inte ett uttryck för en slentrianmässig vämjelse över kvällspressens slasktrattsjournalistik. Hon menade att något nytt har hänt inom journalistiken, att kommersen har blivit en del av vardagsjournalistiken.

Men lika angeläget som det är att ifrågasätta tidningsmakarna, är det att vända på frågan och försöka avslöja vad löpsedlar och journalistik säger om oss själva och vår tid. Det är vi som köper tidningarna som vet varför löpsedlar om skandaler, plötslig död och kändisars otrohet kittlar oss.
Ett riktigt bra löp bygger på en underförstådd moral, skriver Paul Frigyes i Nyhetsflås & tidsanda. De lyckade löpen ska väcka känslor, kittla nyfikenheten och locka till köp. Att som DN nyåret 1986 lansera nyheten ”Inget har hänt” har roat många. Nyheten var en kommentar om utebliven beredskap inför strömavbrott. Men löpet har inget driv. Vi förväntar oss att löpsedlar ska hojta om det skandalösa eller det sensationella. Vi som läser ska helst tänka: men usch, vad spännande eller vad irriterande.
De skickligaste löpen flörtar med våra fördomar, samtidigt som de är retoriskt skickliga. Aftonbladets löp från 1970 framstår i dag som tragikomiskt, men avslöjar sin tidsanda: ”Mord i dag på Östermalm greve sköt neger med
jaktgevär”. Det innehåller allt. Eller Aftonbladets sexistiska, men slagkraftiga, löp från 1993: ”Jag är en radhushora Annika berättar om sitt dubbelliv”.

Annons
Annons
Annons