Bormann i BrommaTragikomiska noveller om den solkiga svenska vardagen

Hans Gunnarsson, född 1966, debuterade 1996 med novellsamlingen ”Bakom glas”. Han har även skrivit flera uppmärksammade romaner och filmmanus.
Hans Gunnarsson, född 1966, debuterade 1996 med novellsamlingen ”Bakom glas”. Han har även skrivit flera uppmärksammade romaner och filmmanus. Foto: Sara Mac Key

Berättelserna i Hans Gunnarssons nya bok är som en blandning av pilsnerfilm och Beckett – skruvade, men också vemodiga och ömsinta. Magnus Persson har läst en novellsamling där precis allt kan hända.

Under strecket
Publicerad
Foto: Albert Bonniers förlag
Annons

Välkomna tillbaka till Hans Gunnarsson-Land. Har man läst honom tidigare känner man sig omedelbart hemma i den nya novellsamlingen ”Bormann i Bromma”. Det handlar alltså om ovanligt vanliga människor i samhällets periferi, men också mittfåra. Glesbygdens och förorternas Svenssons, och en hel del original. Fast riktigt hemma kan man som bekant inte känna sig, det finns alltid något litet som skaver. Varje novell i den nya boken föregås av en målning av konstnären Martin Wickström, som på ett väldigt öppet men kongenialt sätt, bortom det omedelbara intrycket, väcker suggestiva frågor och bygger upp ett slags oroväckande förväntanshorisont.

Gunnarsson har genom sitt omfattande författarskap mycket konsekvent mutat in en helt egen litterär terräng. En kartläggning av till synes ointressanta anonyma människor boende på vischan eller i ointressanta villa- och radhusområden. I spillrorna av folkhemmet undersöker han nitiskt såväl dess vinnare som förlorare, särskilt de sistnämnda. En av huvudpoängerna med alla hans berättelser är kanske just att underminera sådana gränser: mellan lyckade och misslyckade, normala och onormala, sympatiska och outhärdliga. Här finns där du minst anar det mycket galenskap, men också snudd på filosofisk visdom; i en gillestuga, på Konsum, en grillfest eller en parkbänk. Ja, det är det skenbart triviala och lite solkiga svenska vardagslivets poetik som är Gunnarssons närmast etnografiska projekt. Hans intresse riktar sig inte i första hand mot de stora linjerna, mot politik och samhällskritik. Det är de små mentala omsvängningarna i marginalerna som upptar honom.

Annons
Annons
Annons