Annons

Trafikverket fokuserar på att pressa priset

Foto: Anna Ledin Wirén

Trafikverket visar med all önskvärd tydlighet i sitt agerande och i sina policydokument att fokus ligger på att pressa priset, skriver Johan Lindholm, Janne Rudén och Lisa Pelling i en slutreplik.

Publicerad

Bygget av Ostlänken, höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping, ska snart upphandlas för 35,5 miljarder skattekronor. Frågan om sociala krav i upphandlingen har nu fastnat i två spår: vilka krav ställs i dag, och vilka krav kan ställas? På SvD Debatt (3/6) skriver Trafikverkets inköpschef Katarina Norén att Trafikverket redan ställer sociala krav i upphandlingar. För oss är det helt uppenbart att de krav som Trafikverket ställer inte är tillräckliga för att förhindra dumping av löner och villkor, vilket bland annat har lett till höga olyckstal och ett antal dödsfall vid skattefinansierade infrastrukturprojekt. Bygget av Citybanan i Stockholm är det senaste exemplet.

1. Det går att ställa krav på kollektivavtal.
Katarina Norén ger utryck för en utbredd missuppfattning när hon skriver att Trafikverket enbart kan ställa krav på ”kollektivavtalsliknande villkor”. Enligt de nya EU-direktiv som antogs 2014 ska medlemsstaterna ”säkerställa” att leverantörerna rättar sig efter ”tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser”. Det som hittills varit medlemsstaternas eget ansvar blir med andra ord en EU-rättslig förpliktelse. Skillnaden mellan att ställa kollektivavtalsliknanden villkor och att ställa krav på kollektivavtal är stor, inte minst för de migrantarbetare som bygget av Ostlänken är beroende av. LO-rapporten ”När arbetskraftskostnaderna pressar priser” visade att utländska arbetstagare får mellan 55 och 80 procent av den lön per arbetad timme som svenska arbetstagare får.

Annons
Annons
Annons