Annons
Recension

LollapaloozaTraditionella festivaler är historia

Belägen i en stad, besökare i form av uppklädda unga tjejer och killar. Det finns inga tält, utan köerna ringlar till glitterstationer och kransbinderi. Gamla traditionella festivaler är historia, det är så här den nya ser ut.

Under strecket
Publicerad

Billie Eilish.

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 1 av 3

Lana del Rey.

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 2 av 3

Travis Scott.

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 3 av 3

Billie Eilish.

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 1 av 1
Billie Eilish.
Billie Eilish. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Lollapalooza

Genre
Festival
Medverkande
Travis Scott, Lana Del Rey, Billie Eilish, Brockhampton, Molly Sandén, Imenella, ALMA m fl.
Var
Gärdet, Stockholm

Den nya festivalen har tagit bästa från spektaklet på Summerburst, instagram-vänligheten från Coachella mixat det med kärlek till dagens populära musik.

Och det fungerar oväntat bra. Under Lollapaloozas första dag är allt väldigt trevligt, välordnat och lugnt. Till och med vädret är perfekt.

Rapparen och dansaren Imenella inviger den största scenen Tower stage tidig eftermiddag. Trots att hon inte hunnit släppa mer än en ep och några framgångsrika singlar, som ”Chagga” med över fyra miljoner lyssningar på Spotify, har hon ett välsvarvat livenummer redan nu.

Sex dansare som backar henne som ett rytmisk kickersgäng genom hela numret och får de unga killarna i publiken att rodna, visuals som förstärker de systerliga budskapen, gäster som Ramona och Newkid – och inte minst en energi och skicklighet som får en att häpna.

Annons
Annons

När Molly Sandén tar över scenen äger hon fältet. Med sina senaste två album på svenska har hon etablerat sig som nästa generations Veronica Maggio med swag. Tiotusentals sjunger fram låtarna med henne, och hon sjunger gudomligt, innan hon avslutar i triumf med låten ”Större”.

I den enorma festivalens själva mitt ligger merchendiseaffären. Det är en hel butik, där hälften fylls av hoodies, t-shrts, kepsar och klistermärken med festivalens namn och logga. Resten består av en vägg med de aktuella artisternas egna merch. Att den är placerad just här är ingen slump. Den unga generationen, fansen och artisterna, som står för själva tillväxten av festivalen har just identiteten och dess medföljande mode som en av de främsta drivkrafterna.

Redan när de öppnade grindarna vid lunchtid bildades lång kö till affären. Kvällens största dragplåster – hiphop-hybriden Travis Scott från Houston och världens hetaste popsensation, 17-åriga Bille Eilish från Los Angeles – säljer båda merch som man vet tillhör dem utan att behöva läsa texten.

Det känns som om ena hälften av Lolla-publiken klätt sig i Bille Eilish – neongrönt, oversize och i Beppehatt (eller bucket-hat som det heter 2019). Medan den andra ser ut som någon ur Travis Scott entourage – i batikfärgade tröjor, prydda med blommor, badankor och albumtiteln och storsäljande modemärket ”Astroworld” tryckt på ryggen.

När Billie Eilish till slut kliver upp på scen, till tiotusentals Beatles-skrikande flickors förtjusning, ekar krossat glas, galopperande hästar och skenande väckarklockor över Gärdet. I Eilish visuals visas monster med glödande ögon och hennes egen video när det forsar bläck ur hennes ögon.

Annons
Annons

Lana del Rey.

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 1 av 2

Travis Scott.

Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 2 av 2

Mardrömmen som alla väntat på blir barnvänligt suggestiv, eftersom det fortfarande är ljust och ljudet inte är så starkt som det borde. I konsertens mitt, och några ballader för mycket, bryts den gotiska förtrollningen för ett tag. Men med den avslutande trion ”Ocean Eyes”, ”When the party’s over” och ”Bury a friend” är det snabbt glömt.

Lana del Rey.
Lana del Rey. Foto: Stina Stjernkvist/TT

På den näst största scenen mitt emot gör Lana Del Rey en långsam och LA-himmelsljuvt romantisk spelning. Tio minuter försenad får hon stryka en låt, men tar sig ändå tid att hänga med fansen på första raden i avslutande och rent magiska ”Venice bitch”. Setet är koncentrerat till hennes sommarnattsvackra låtar, det destruktiva mörkret är satt på paus. Hon verkar lite off, men rör sig febrigt mellan scenbyggets palmer och solstolar, under drömska visuals med kaliforniska motiv.

Travis Scott möter mörkret med pyro, blixtrande ljusshow och ett psykadeliskt scenbygge. Han studsar fram och tillbaka på ett ben längs piren ut i publikhavet, drar av sig tröjan, sätter på sig en ny och så börjar han om igen. Någon ur publiken lyckas hoppa upp på scen och vägrar följa med vakterna ner, det passar väl in i den kaosartade och överenergiska showen.

Travis Scott hybrid av autotunad sång, rap och elektroniska slingor och beats gör sig utmärkt live. Det är så långt i från det snålt avskalade i en klassisk hiphop-konsert man kan komma, närmare Summerburst. Hitsen ”Goosebumps” och ”Sicko mode” är en euforisk och utpumpande avslutning på en festival som lovar mycket gott för framtiden.

Travis Scott.
Travis Scott. Foto: Stina Stjernkvist/TT
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons