Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Skulptur, broderi, video mm Tracey Emins berättelser berör

Gränsen mellan Tracey Emin och hennes konst är svävande. På Hayward i London handlar alla verk om hennes liv och kropp, från broderier till stora träskulpturer.

(uppdaterad)
Verk från brittiska konstnären Tracey Emins utställning på Hayward i London. Ovan konstverket Filtar med applikationer.
Verk från brittiska konstnären Tracey Emins utställning på Hayward i London. Ovan konstverket Filtar med applikationer. Foto: DAVID LEVENE

Skulptur, broderi, video mm

Genre
Övrig
Var
Hayward Gallery, London

Tom 29 augusti

”Det personliga är politiskt” löd den välkända devisen för kvinnorörelsen under 1970-talet. För Tracey Emin, en av Storbritanniens mest välkända nu verksamma konstnärer och tillika landets enfant terrible, är i stället det privata offentligt.

Det är svårt att veta var gränsen går mellan personen Tracey Emin och hennes konst. Vartenda verk som visas på Hayward Gallery i London har med personens biografi eller kropp att göra, till exempel hennes krångliga förhållande till fadern, beroendet av alkohol och spel såväl som sex.

Mycket handlar om Emins egen sexualitet och ett av de tidigare verken, All the Loving, är en dekorerad och broderad låda med en text som handlar om alla sexuella möten hon har haft, i lådan finns en ansenlig hög med trosor. I en video med bilder från hennes barndoms Margate, en typisk engelsk kustort, säger hon att hon som ung och urfattig tonåring tyckte att sex var lätt, och inte minst ett nöje som var gratis. Männen var många, gärna äldre, oftast var hon frivillig men utsattes också för våldtäkt.

Annons
X

Det är lätt att döma Tracey Emin. Hon gjorde sig ökänd bland annat för att vara stupfull i tv 1997, hon har för mycket sex, för djupa urringningar, är grov i munnen och dricker i perioder alldeles för mycket. Hon går över gränsen för vad som kan betraktas som smakfullt och konfronterar om och om igen våra fördomar genom sin konst.

Ofta är verken dubbelbottnade, som de oerhört fina teckningarna vars motiv är nakna kvinnokön med alla dess hål korrekt återgivna, eller som i animationen av en masturberande kvinna hängd så den är omöjlig att missa. Emin tvingar oss att titta, och högljutt kräver hon tillbaka sin kropp och lust från konsthistorien såväl som från vårt moraliserande samhälle.

På Hayward visar Tracey Emin upp stora delar av sin repertoar och det är ett komplext konstnärskap som målas upp från storskaliga skulpturer i trä till broderier. På en av konsthallens terrasser finns ett par små skulpturer i brons som nästan försvinner i den brutalistiska arkitekturens betong.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Avgjutningarna är av en bortkastad nalle, en babystrumpa och små barnskor och sänder kalla kårar nerför min rygg. De övergivna objekten är smutsiga och sorgliga, och Emin påminner oss om svåra val och hur abrupt barndomen kan avslutas för den som måste välja för tidigt.

    I andra verk undersöker hon minnessakers inneboende kraft att påminna om personer och situationer. Det som för andra är skräp (porslinsfigurer, familjefoton, handstickade babykläder, pamfletter, blodiga tamponger, sjukhusjournaler) är för vissa nycklar till något förflutet.

    Tracey Emin lyckas krama ut varje möjlig mening av de material hon använder sig av, allt från sina många videor och sitt finstämda måleri till de grälla neonskyltarna. De senare med sina utlämnande och sällan rumsrena budskap påminner både om minimalister som Dan Flavin och hans neonarbeten såväl som Sohos sexaffärer.

    Det är dock i de stora filtarna med applikationer och broderier som alla olika trådar strålar samman, detta kvinnliga skapande i textil som så länge varit förbisett och missförstått. Genom broderade och påsydda ord, rättframma och ibland felstavade, diskuterar Emin rätten att bestämma över sitt eget liv, oavsett vilket slags liv man väljer.

    På ett mer subtilt plan handlar konstnärskapet om hur den personliga och privata berättelsen just är en berättelse, oavsett hur sann den är. Genom sina broderier, och bryderier, om barndom, moderskap och sexualitet är det tydligt att Emin följer i Louise Bourgeois fotspår. De är båda modiga, egensinniga och aldrig rädda för att göra eller säga fel.

    Emin är en bra berättare och utställningen har allt från sorg, sex och hedonism till kärlek och humor. Tracey Emin är konstnären många älskar att hata – genom utställningens titelverk skriver hon i neon Love is all you want. Oavsett om man älskar hennes konst eller inte så är det omöjligt att lämnas oberörd.

    Annons
    Annons
    X

    Verk från brittiska konstnären Tracey Emins utställning på Hayward i London. Ovan konstverket Filtar med applikationer.

    Foto: DAVID LEVENE Bild 1 av 4
    Foto: DAVID LEVENE Bild 2 av 4
    Foto: DAVID LEVENE Bild 3 av 4
    Foto: DAVID LEVENE Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X