Torrt drömspel blir väl otydligt

Under strecket
Publicerad
Annons

Den arabiska natten
Backstage, Stockholms stadsteater
Text: Roland Schimmelpfennig
Övers: Magnus Lindman
Regi: Egill Pálsson
Scenografi: Martin Eriksson
Musik: Jean Louis Huhta/Martin Thomasson
Medv: Lina Englund, Mellika Melani, Fares Fares, Anders Mossling, Gerhard Hoberstorfer

Det är sommarkväll, förorten hukar sig under värmen. Höghusen svettas. Folk kommer hem från jobbet - men högst upp saknas vattnet. Hela höghuset genljuder av brus, som en magisk sång som lovar svalka. Fastighetsskötaren Lomeier letar efter läckan och stöter på invandrarflickan Fatima som bor hos apotekaren Franziska, den sistnämnda håller redan på att somna. Fatima väntar på sin pojkvän som kommer var kväll när Franziska slocknat efter arbetet. På andra sidan gatan står en man som tittat på när Franziska duschat och nu känner sig tvungen att leta upp denna hägring.
Så påbörjas en lätt absurd saga där Franziska är prinsessan och där alla män förtrollas efter att ha kysst hennes läppar. Ty Franziska drömmer var natt om den
arabiska öknen och om att hon fördes bort som 12-åring till en shejk. Hon för ett dubbelliv, ett tråkigt tyskt på dagen, ett beslöjat, känslofyllt på nätterna. Och männen får, efter kyssen, göra det som alla drömt om: falla handlöst genom behärskning och liv, flyta bort på en ström som blir ett hav av möjlighet eller ägna sig åt besinnigslös sexualitet.
”Den arabiska natten” är en märklig och underbar text om en dröm där ordning och regelverk faller. Pjäsen är ett svettigt förväxlingsdrama med trappspring för fem monologer och ett berättaröverjag - som ett modernt ”Intill mjölkhagen” ungefär. Tysken Roland Schimmelpfennig har gjort stor lycka med sin pjäs, den har blivit iscensatt av Radioteatern - ett medium för vilket den är kongenial, för hur skildrar man ett händelseförlopp inuti en hiss, en öken, en konjaksflaska och en flicka som drömmer om Arabien simultant?

Annons
Annons
Annons