Annons

”Tornedalingar har inte varit förtryckta”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

I berättelsen om statens roll i Tornedalens 1900-talshistoria förekommer inslag som är verklighetsfrämmande. Nidbilder och överdrifter behöver nyanseras, skriver debattörer från Föreningen Tornedalingar i Uppsala.

Under strecket
Publicerad

Enligt Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T kan tornedalingarna uppfattas som en folkgrupp som har utsatts för så grava övergrepp av staten när det gäller språkpolitik och rasbiologiska undersökningar att det är befogat med en sanningskommission, som nu också tillsatts, för att reda ut övergreppens karaktär och nå försoning. Nu försöker man också få tornedalingar erkända som ett urfolk. Detta inlägg görs för att göra det allmänt bekant att det finns en annan historiesyn bland expertis och bland tornedalingar. Av utrymmesskäl utelämnar vi frågor om rasbiologi och urfolk.

I berättelsen om statens roll i Tornedalens 1900-talshistoria förekommer inslag som är verklighetsfrämmande. I en ledare i en rikstidning beskrevs hur tornedalsfinskan ”skulle slås ur barn”, hur staten gjorde ”våldsamma försök att kuva” tornedalingarna, hur staten ”slog barn till tystnad”. En insändare i en annan rikstidning jämförde statens behandling av tornedalingarna som ett ”ett primitivt folk” med Danmarks behandling av inuiterna på Grönland bland annat i form av tvångsförflyttning av barn. I Tornedalen skickades enligt insändaren barn ”som kulturexperiment” under sommarloven till svensktalande familjer. Båda uttalandena är väldiga överdrifter, nidbilder som hör till myternas värld.

Annons
Annons
Annons