Annons

Tomten nu i barnens makt

BARN I TRÄDGÅRD. Sverige är blåprickigt av studsmattor. Barnen har fått makten i trädgården och vägrar att rensa ogräs. Den tiden är förbi när trädgården var en fostrande yta som skulle göra barnen naturälskande, ansvarstagande och andligen stärkta.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Barn i bersån före 1905. Då var trädgården planerad för de vuxnas behov.

Foto: VIMMERBY KOMMUNS LJUD- OCH BILDARKIVBild 1 av 6

Med funkisen kom de stora gräsmattorna, reserverad för fritid och lek.

Foto: ÅSA WILKEBild 2 av 6

Vatten i trädgården ansågs dekorativt under funkisen, men var också kul för barnen.

Bild 3 av 6

Lättskött och stickig, så var trädgårdsidealet på 70-talet.

Foto: ÅSA WILKEBild 4 av 6

På 70-talet blev sandlådan populär och barnen fick en mer central plats i trädgården.

Foto: PRIVATBild 5 av 6

Den ljuva äppel- och syrenblomningen har hamnat i skymundan bakom barnens studsmattor och leksaker i 2000-talets barnfamiljsträdgård. Herman, 10 år i blå tröja, är och hälsar på syskonen Gustav, 13 år, Henrik, 4 år, och Axel, 10 år (i vit tröja).

Foto: TOMAS ONEBORGBild 6 av 6

Den minst barnvänliga täppan i villaträdgårdens historia var kanske egnahemsträdgården som anlades 1900-1935. Småstugorna gav arbetare och lägre tjänstemän med små inkomster möjlighet att bo i villa och bli självförsörjande på frukt och grönsaker. Trädgårdarna var små, så gott som varje kvadratmeter upptogs av odlingsbäddar och ingen ville ha barn som sparkade boll bland späda ärtplantor eller purjolökar. Grusgångarna skulle rensas från ogräs, ett arbete som barnen ofta fick sköta.

Trädgårdsarbete ansågs stärka barnen såväl kroppsligt som andligt och utveckla dem moraliskt och estetiskt. Fostran till arbetsamhet och prydlighet skulle i sin tur motverka rotlöshet och ge den rätta kärleken till hembygd och fosterland.

Annons
Annons
Annons