Annons
X
Annons
X

Tomas Böhm 1945–2013

(uppdaterad)

Han kom med ryggsäck och sportskor; det var en torsdagsförmiddag för bara några månader sedan. Med en stillsamt humoristisk glimt i ögonvrån erkände han: ”Som psykoanalytiker har jag aldrig varit bättre. Jag är klokare, tryggare och friare än förr, mer sparsam med dumheter – även om minnet är lite sämre.”

Vi hade stämt träff för att prata om livet efter 60, som för väldigt många faktiskt blir den allra lyckligaste tiden. Som en av Sveriges mest välkända psykiater och författare av både populärvetenskapliga och skönlitterära böcker kunde Tomas Böhm uttala sig som yrkesman, men också utifrån egen erfarenhet.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Han var nyss hemkommen från en skidresa till Alperna. På en bild tagen av en god vän ser man en glad man i orangeröd sportjacka, med hjälmen under armen och skidorna i förgrunden. Ungefär som en tävlingsåkare som vill göra sponsorerna nöjda. I fonden: bergstoppar. Och tätt intill: hustrun och samarbetspartnern Suzanne Kaplan, leende, i toppluva och solglasögon.

    Annons
    X

    Så småningom blev det en artikel i M-magasin, där doktor Böhm var en auktoritet med sina eftertänksamma reflektioner kring läsarnas livsfrågor.

    Lyssna bara på signaturen Eva, i senaste numret:

    Tack för ditt svar, Tomas, angående svärdottern som inte säger ’tack’. Bara att mitt problem bemöttes fick mig att sänka axlarna och känna att jag kan ta det med ro. Nu känner jag att det ligger utanför mig. Vi kommer nog inte att diskutera detta sinsemellan fler gånger, men du har hjälpt mig att gå vidare utan att känna bitterhet.

    Nästan detsamma sa Tomas Böhm själv, den där gången. Som råd för hur man blir mer tillfreds, kanske särskilt efter 60:

    Gör upp med din bitterhet, dina sår, och ditt underläge i olika relationer.

    Ge dig själv upprättelse i stället för att hämnas, genom att göra något bra för dig själv.

    Sätt gränser kring din person. Gå inte på samma gamla nitar som du alltid har gjort. Tänk: ”Nu räcker det!”

    Byt ut plikterna mot åtaganden, sådant som känns meningsfullt.

    Jag har intrycket av att han levde som han lärde. Han som både spelade jazz, skrev romaner och engagerade sig i samhällsdebatten, inte minst i frågor om fördomar och främlingsfientlighet.

    Han var så spänstig! Inte bara fysiskt, förstås, utan intellektuellt. Och rent mänskligt.

    ”Det gäller att ha det dubbla perspektivet” sa han där i min besöksstol. ”Att tänka på att horisonten har kommit närmare. Men inte så mycket att man får dödsångest. Då blir det inget kul i vardagen.”

    Det är den enda trösten nu när han plötsligt är borta. Tanken på att han nog hade rätt kul, ända till det hastiga slutet.

    Catarina Baldo Zagadou

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X