Annons

Nocturnal animalsTom Ford skapar iskall filmvärld med stora gester

Amy Adams.
Amy Adams. Foto: UIP/Merrick Morton

Allt är oversized i Tom Fords ”Nocturnal animals”, modeikonens första film sedan debuten ”En enda man”. Jon Asp ser en snyggt iscensatt thriller som överför konst- och modescenens vakuum till filmens värld.

Under strecket
Publicerad
Foto: UIP/Merrick Morton Bild 1 av 2
Foto: UIP/Merrick Morton Bild 2 av 2

Sju år efter ”En enda man” följer Tom Ford upp sin uppmärksammade debut. Låg produktionstakt, men fortsatt hög ambitionsnivå – därtill rymmer ”Nocturnal animals” inte mindre än tre filmer i filmen. I presens genomlever Susan (Amy Adams) en karriär som trött men firad gallerist i Los Angeles. Först under en ensam natt i den kliniskt ordnade villan, med maken åter borta i affärer, får hennes själlösa tillvaro nödvändigt syre – när hon sätter tänderna i ex-maken Edwards (Jake Gyllenhaal) senaste bokmanus. Händelsen får henne att minnas tiden med Edward i New York 20 år tidigare, filmens imperfekt där han när romantiska författardrömmar men enligt Susans konservativa mamma (Laura Linney) inte är tillräckligt driven för att stadga sig med. Men främst är det Edwards prosa som sätter färg, en tvättäkta bladvändare med honom själv i centrum som familjefadern som förlorar både fru och dotter på en roadtrip i mitten av ingenstans.

I en värld med hårfin gräns mellan skräpkultur och det sublima är det denna kioskroman med klassiskt hämndtema som skapar förhöjning. Trots – eller möjligen på grund av – att beröringspunkterna är långt ifrån givna, projicerar Susan sig själv i boken och går allt djupare in i fiktionen. Tillspetsade övergångar mellan mördade kroppar och hennes egen dotter gör inte anspråk på tematisk vederhäftighet utan finns där för att illustrera den enskilda läsupplevelsen.

Annons
Annons
Annons