Recension

Hadji-MuratTolstoj om kriget i Tjetjenien

ERÖVRINGSKRIG. Trots att det gått över hundra år sedan Leo Tolstoj skrev ”Hadji-Murat” är våldet i Tjetjenien sig likt. Sympatierna skiftar i denna tittskåpsroman som, enligt Wittgenstein, rymmer livets mening. Rysslandskännaren Per-Arne Bodin har läst den.

Under strecket
Publicerad
Annons

Leo Tolstojs sista stora litterära verk Hadji-Murat, skrivet mellan 1896 och 1904, har givits ut i nyöversättning av Barbara Lönnqvist. Översättningen fungerar utmärkt och allt sitter så bra att man gärna skulle vilja läsa texten högt.

Berättelsen utspelar sig i Kaukasus och framför allt i Tjetjenien. Den går tillbaka på verkliga händelser och en verklig person, den tjetjenske hjälten Hadji-Murat. Den historiska bakgrunden är det ryska imperiets erövringskrig i Kaukasus på 1800-talet.
Tolstoj hade liksom tidigare när han skrev om historiska händelser mycket noga studerat källmaterialet och den här gången kände han sitt ämne extra väl: i sin ungdom var han själv frivillig officer i området och han hade också studerat turkiska språk vid universitetet.

Kaukasus står i det ryska medvetandet för det annorlunda, spännande och farliga bergslandskapet till skillnad från de ryska slätterna. Det står även för exilen, eftersom tsaren ofta
skickade misshagliga undersåtar dit. Till det farliga hörde också alla folkslag som stod på krigsfot mot den ryska armén.

Berättelsen handlar om hur Hadji-Murat överlämnar sig till ryssarna, inte för att han sympatiserar med dem utan för att komma undan gerillaledaren Sjamil, vilken han tidigare givit sitt stöd men som visat sig bli allt grymmare. Hadji-Murat har dock sin familj och släkt kvar hos Sjamil och när det inte går att friköpa dem bestämmer han sig för att lämna ryssarna och återinträda i gerillaledarens tjänst. Tillsammans med sina närmaste män blir han dödad av den ryska sidan under sitt flyktförsök och hans huvud visas upp som en krigstrofé.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons