Annons
Recension

Nora Webster Tóibíns storhet finns i den exakta detaljen

Colm Tóibín (född 1955) skriver regelbundet essäer för bland annat New York Review of Books. Han blev 2007 invald i Royal Society of Literature och delar sin tid mellan Dublin och New York.
Colm Tóibín (född 1955) skriver regelbundet essäer för bland annat New York Review of Books. Han blev 2007 invald i Royal Society of Literature och delar sin tid mellan Dublin och New York. Foto: Dan Hansson

Inte många män skriver stora romaner om sörjande kvinnor. Colm Tóibín är det lysande undantaget. Carl-Johan Malmberg läser en essä om poeten Elizabeth Bishop – för att förstå Tóibín och hans storhet.

Publicerad

Utan kvinnor hade romaner inte kommit till. Både som konstartens skapare, läsare av den och huvudpersonerna i den är de ända från början oumbärliga. Kvinnorna har också varit de som skrivit om kvinnor: specialister på sitt eget kön. Här är de lysande undantagen just – undantag. Som Flauberts ”Madame Bovary”. Fast hade författarens avsky för sin huvudperson varit möjlig hos en kvinnlig författare?

I våra dagar är män som skriver stora romaner om kvinnor sällsynta. Kvinnorna själva verkar ha tolkningsföreträdet. Irländaren Colm Tóibín är det lysande nutida undantaget: en kvinnoödenas skildrare med en lika självklar som kuslig förmåga till inkännande. Hans första bok på svenska, ”Flammande ljung”, såg världen genom kvinnors ögon. Hans förra var en ordknapp skildring av Maria, Jesu mor, och hennes tvivlande tillvaro i Efesos efter sonens död – vem om inte en irländare med katolsk bakgrund skulle vilja göra något sådant?

Annons
Annons
Annons
Annons