Tjusarkonung, tyrann, teaterkung?

Gustaf III hade ständigt eftervärlden i sikte, och såg sig gärna som ”den tredje Gustaf”, efter Gustaf Vasa och Gustaf II Adolf. I Leif Landens biografi nyanseras bilden av den kontroversiella monarken.

Under strecket
Publicerad
Annons

Biografier över svenska kungar är på modet, gärna i tegelstensformat. På bokhandelsdiskarna i höstas trängdes Ernst Brunners 800-sidiga roman om Karl XII:s liv, från Bonniers förlag, och Peter Froms 400-sidiga undersökning om Karl XII:s död, från Historiska Media. Hos Prisma har Lars-Olof Larssons stora Gustav Vasa utkommit i en andra upplaga, och författaren har följt upp med en bok om Vasasönerna. Hos Wahlström & Widstrand utgavs 2004 den nära 500-sidiga Gustaf III. En biografi av Leif Landen. Bland svenska monarker är Gustaf III en av de mest kontroversiella – tjusarkonung, tyrann, teaterkung? Landens närmaste föregångare är historikern Erik Lönnroth, som till Svenska Akademiens 200-årsjubileum 1986 skrev ”Den stora rollen: Kung Gustaf III spelad av honom själv”. Det är en komprimerad, gnistrande spirituell framställning, där tyngdpunkten ligger på politiken, särskilt det utrikespolitiska spelet. När litteraturvetaren Leif Landen griper sig an Gustaf III, har ambitionen varit att ge en allsidig och nyanserad skildring.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons