X
Annons
X

Tjechovs långa väg till svenska hjärtan

Om och om igen går Tjechov upp på svenska scener. Nu senast "Måsen" på Göteborgs stadsteater - och nästa säsong är det dags för "Körsbärsträdgården". Dramaten har sedan lång tid "Platonov" på repertoaren. Ständigt denne Anton Tjechov!
Hur började det egentligen? Det började trögt. Det skulle dröja ända till oktober 1921, 17 år efter Tjechovs död, innan någon av hans stora pjäser togs upp på en svensk scen. Entusiasten Brita von Horn hade hyrt Djurgårdsteatern i Stockholm för sitt sällskap som spelade "Onkel Vanja" i hennes egen översättning från tyskan. Gruppen hade framför allt månat om tidstrohet och äktrysk atmosfär. Man strök kraftigt under det ryska vemodet.

Resultatet var uppenbarligen inte så lyckat. Marika Stiernstedt förklarade i en recension att Tjechovs stycke inte höll måttet, eftersom det saknade dramatisk spänning.
Tre månader senare, i januari 1922, kom självaste Konstnärliga Teatern på besök och spelade upp "Tre systrar" på Dramaten, med Olga Knipper, Tjechovs änka, som en av de tre.
Språket stod naturligtvis hindrande i vägen - men reaktionen blev mycket positiv.
En kritiker skrev: "Man spelade inte. Man sjöng, skämtade och drack, precis som hemma hos sig själv." Så kan man också beskriva Stanislavskijteaterns psykologiska realism.
Efter detta blev det tyst igen på Tjechovfronten, sånär som på ett par radioversioner under 30-talet. 1941 satte Harry Roeck-Hansen upp "Onkel Vanja" på Blanche, med Holger Löwenadler i titelrollen - på initiativ av en rysk pälshandlare och Tjechovfantast i Stockholmsexil. Det blev succé.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X