Annons

Titelstriden skuggade de sista åren

Under strecket
Publicerad

– Jag är född prins och vill dö som prins, hävdade greven, när han förra året stämde Konungariket Sverige inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Så blev det inte - domstolen hann inte ta upp målet, kungen gav honom inte titeln tillbaka utan hänvisade till regeringen. Titelstriden kastade en lätt skugga över Sigvards sista 20 år - han hade på eget bevåg börjat använda sin gamla prinstitel 1983 och fick därefter inte vara med på de stora festerna och högtidsdagarna på Slottet.
De senaste åren mildrades motsättningarna med kungafamiljen - Sigvard och Marianne var med på brodern Bertils begravning i januari 1997 och var glada åt att bjudas som gäster på silverbröllopsfesten i somras. Kungafamiljen avser också att gå på farbror Sigvards begravning, om det är praktiskt möjligt med hänsyn till inplanerade resor och andra evenemang.

Som Sigvard Oscar Fredrik, Sveriges arvfurste och utsedd till hertig av Uppland, föddes han 7 juni 1907, Margaretas och Gustav VI Adolfs andre son. Han blev student på Lundsberg, tog en fil kand i konsthistoria, engelska och statskunskap och gick på Konstakademien. Hans konstnärliga talang tog sig tidigt uttryck när han som 22-åring inredde sin första egna lya på Stockholms slott, i Josef Franks då radikala stil: svarta möbler, vita mattor och mörkblå shantunggardiner.
Hans fortsatta väg förde honom bort från Slottet och ledde till sist in i hundratusentals Folkhemshem. Som en av de första som kallade sig industridesigner formade han världens absolut bästa köksbunke, konservöppnaren Röda Clara och mycket mycket mer.
Men först hade han ägnat sig åt uppdrag som teaterdekoratör i Stockholm och regissör på filmbolaget UFA i Berlin, där han bodde några år på 1930-talet. Efter en kort sejour i Hollywood hamnade han i Köpenhamn. Redan efter sina studier på Konstakademien hade han kontaktats av Georg Jensen som ville satsa på unga konstnärer för sitt silversmide. Han ställde upp, i många år.

Annons
Annons
Annons