Annons

Tio år med Berglins

I dag är det tio år sedan den första teckningen av Jan Berglin publicerades i Svenska Dagbladet. Det var början på en lång, trogen och vänskapsfull relation, som även innefattar hustrun Maria. Numera signerar de teckningarna tillsammans.

Publicerad

Den 5 januari 1995 gjorde de första långnäsorna entré i denna tidning. SvD:s dåvarande Marginalenredaktör Lasse Årling hade sett Jan Berglins teckningar i den uppsaliensiska studenttidningen Ergo samt Gävletidningen Arbetarbladet. Det fanns något extra här ... Årling ringde Berglin och resten är, som man säger, historia.
Vi kan alla känna igen oss i bilden av Sverige, ritad och avlyssnad från Gävles horisont. Där sitter Jan Berglin med några gamla teckningar omkring sig och funderar. Har de förändrats på tio år?
– Det var bättre förr. I alla fall var det enklare. Upplägget var mer pang på. Och så tror jag det var färre ord. Det oroar mig.
Den där teckningen nummer 1 från 1995 (vi tryckte den i repris i söndags) handlar om de första ålderstecknen – när man tycker att det var bättre förr. Fast vad beträffar Berglins gubbar är nog inte skillnaden så stor.
– Jag tror jag följer samma lågtryck och högtryck som andra. Allmän girighet, utbrändhet ... ämnena räcker till.
– Men kanske, säger han, kanske har de blivit lite dystrare ... Jag ska jobba på det.
För Berglin vill inte bli cynisk – alla skämttecknare riskerar att bli cyniska, påpekar han. Humorn däremot är grundkonstant.
– Det är inte alltid skämtteckningar. Fältstudier kan man kalla dem.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons