Annons
X
Annons
X

Tio år av renovering i disponentvillan

Det var kärlek vid först ögonkastet. Men den gamla tegelvillan i Hälsingland var i stort sett rivningsfärdig och tog tio år att färdigställa.

1 2 3 4 5 6 7

KLICKA PÅ BILDEN FÖR BILDSVEP. Bordet i vardagsrummet är arvegods från farmor och farfar. Tavlor av Annas kusin Petter Wrigstad.

Foto: Andrea Turander
1 2 3 4 5 6 7

Anna och Dan på kökstrappan.

Foto: Andrea Turander
1 2 3 4 5 6 7

Disponentvillan i Arbrå kallas i byn för ”Mjölnars” eftersom Albin, som bodde här tidigare, var just mjölnare.

Foto: Andrea Turander
1 2 3 4 5 6 7

Bänken bakom bordet i matsalen är en gamla kyrkobänk från Rengsjö. Knappskåpet i hörnan kommer från Röste möbler.

Foto: Andrea Turander
1 2 3 4 5 6 7

"Köksön" är tillverkat av ett obduktionsbord som fått ny skiva. Fläkten, en så kallad Söderhamnskåpa, fick Dan av en kompis som hittade den i ett hus som skulle rivas.

Foto: Andrea Turander
1 2 3 4 5 6 7

Alla i familjen spelar ett instrument, eller två, utom Anna. Orgeln är en gåva av en kompis och tavlan ovanför fanns kvar i huset när familjen tog över.

Foto: Andrea Turander
1 2 3 4 5 6 7

Skåpet i sovrummet kommer från Annas farmor och farfar. Fågelburen uppe på skåpet gjorde Anna till en utställning.

Foto: Andrea Turander

I Arbrå i Hälsingland bor lite över tvåtusen personer. Stora delar av byn är byggt på 70-talet, enplansvillor med träpanel i gult eller rött. Dan och Annas hus sticker ut. Inte bara för att det är högt, utan även för att det är en av få tegelvillor som är kvar sedan 1910-talet. Då bodde disponenten på Arbrås tegelfabrik här.

– Det är kul att det en gång i tiden fanns ett tegelbruk här, säger Anna. Själv arbetar jag ju med lera varje dag.

Anna är keramiker och mest känd för sina tunna keramikmuggar med blomstermotiv. Men de nya bästsäljarna är mindre koppar med korta visdomsord, Anna kallar dem för budskapskoppar.

Annons
X

I hemmet återkommer hennes egen keramik måttligt, men visst är de flesta blomkrukor, liksom muggar och flertalet ljusstakar hennes egna.

Anna och Dan träffades på Capellagården på Öland, där de båda studerade. Anna skulle bli trädgårdsmästare och Dan snickare.

– Men jag hängde så mycket jag kunde i keramikverkstaden i stället. Då gick det upp för mig att det kanske var keramik jag skulle hålla på med, och inte växter, säger Anna.

**Det var Dan **som hittade huset som då hade stått övergivet i många år. Det var en äldre herre, Albin, som hade bott där och eftersom han inte hade några arvingar testamenterade han huset till Frälsningsarmén som i sin tur sålde till Anna och Dan. Priset var överkomligt men det fanns en hel del att göra.

– Det var kärlek vid första ögonkastet och vi blev jätteglada att just vi fick köpa huset eftersom det var många spekulanter. Många var nog tveksamma på grund av av husets usla skick. Men vi älskade huset och ville rädda det trots att vi förstod hur mycket jobb det var.

I tio år bodde paret i en grannby medan de renoverade disponentvillan.

– Vi har alltså inte renoverat sönder våra liv, säger Anna. När vi flyttade in hit efter tio år var köket ändå inte klart. Vi hade ett Trinettök där vi fixade maten i ett flertal år därefter och det funkade också.

Eftersom det bara hade bott två familjer i huset tidigare fanns det ”bara” två tapetlager. Det var alltså inte frågan om att ta över en hus som hade renoverats i lager på lager. Däremot var det det var oerhört slitet. Anna och Dan har dränerat, lagt om taket, brutit upp golvet på nedervåningen och lagt in golvvärme.

– Allt under ytskiktet har tagit mest tid att åtgärda, ingenting av detta arbete är synligt – men det känns. Att få själva ytan fin med färg och tapet och snygga lister – det är det enklaste, säger Anna.

Anna och Dans familj samt tre andra familjer startade ett arbetslag. De var alla var mitt i livet och hade egna byggprojekt som de inte riktigt hann med. I stället för att var och en slet på egen hand slog de sig samman och hjälpte varandra.

– Det var superbra, och förmodligen enklare att få till på en liten ort som här Arbrå. Vi har dessutom fått vänner för livet genom att hjälpa varandra, säger Anna.

**Även om köket **mest är Dans förtjänst är det många av vännerna som varit involverade under arbetets gång. På önskelistan stod ett platsbyggt kök som andades sekelskifte och som skulle passa huset som är byggt 1914. Både Anna och Dan är förtjusta i gamla sjukhus och mejerier från tidigt 1900-tal. Miljöer som de inspirerades av. Exempelvis är underredet till köksön från ett obduktionsbord, på Bollnäs gamla sjukhus, som Dan kom över när sjukhuset stängdes.

– Det var helt fantastiskt att slutligen flytta in, säger Anna. Det här huset har en sån själ. I det andra huset var vi trångbodda, och här har vi helt andra ytor. Och de som njuter allra mest är nog barnen. Och katten Polka.

Annons
Annons
X

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

KLICKA PÅ BILDEN FÖR BILDSVEP. Bordet i vardagsrummet är arvegods från farmor och farfar. Tavlor av Annas kusin Petter Wrigstad.

Foto: Andrea Turander

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

Anna och Dan på kökstrappan.

Foto: Andrea Turander

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

Disponentvillan i Arbrå kallas i byn för ”Mjölnars” eftersom Albin, som bodde här tidigare, var just mjölnare.

Foto: Andrea Turander

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

Bänken bakom bordet i matsalen är en gamla kyrkobänk från Rengsjö. Knappskåpet i hörnan kommer från Röste möbler.

Foto: Andrea Turander

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

"Köksön" är tillverkat av ett obduktionsbord som fått ny skiva. Fläkten, en så kallad Söderhamnskåpa, fick Dan av en kompis som hittade den i ett hus som skulle rivas.

Foto: Andrea Turander

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

Alla i familjen spelar ett instrument, eller två, utom Anna. Orgeln är en gåva av en kompis och tavlan ovanför fanns kvar i huset när familjen tog över.

Foto: Andrea Turander

Tio år av renovering i disponentvillan

1 2 3 4 5 6 7

Skåpet i sovrummet kommer från Annas farmor och farfar. Fågelburen uppe på skåpet gjorde Anna till en utställning.

Foto: Andrea Turander
Annons
X
Annons
X