Annons
X
Annons
X

Timbro: Alliansen måste enas om gränserna mot SD

Antingen vidhåller Alliansen att SD är otänkbara som samtalspartners eller också inte. Just nu företräder inget av partierna en linje som håller för logisk granskning. Vi vill inte se en borgerlig regering vars överlevnad hänger på SD:s godtycke, skriver Karin Svanborg Sjövall och Andreas Johansson Heinö, Timbro.

Det nya politiska läget
Alliansens partiledare Annie Lööf (C), Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) besöker Engelska skolan i Gottsunda i Uppsala den 17 januari.
Alliansens partiledare Annie Lööf (C), Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) besöker Engelska skolan i Gottsunda i Uppsala den 17 januari. Foto: Janerik Henriksson/TT

DEBATT | POLITIK

Anledningen till att förhandlingar med SD behöver villkoras är således inte SD:s nationalism eller socialkonservatism. Det är att partiet genomsyras av auktoritära ideal.

Den senaste veckan har inte varit Alliansens bästa stund, medgav Liberalernas partiledare Jan Björklund. Det är svårt att tänka sig en sämre. Mer än sex år efter att Sverigedemokraterna blev vågmästare i Riksdagen är Alliansen på väg att gå till val med synen på SD som den mest framträdande inomborgerliga skiljelinjen.

Plötsligt kan Anna Kinberg Batra tänka sig att både prata med Sverigedemokraterna och fälla regeringen med deras hjälp. Samtidigt utesluter hon förhandlingar om budgeten. Jan Björklund, som så sent som i höstas förespråkade att Stefan Löfven skulle bjuda in SD till blocköverskridande samtal för att undvika att de får en martyrställning, rasar över att Moderaterna övergivit “en tioårig Allianslinje om att inte förhandla med SD”. Ebba Busch Thor kan tänka sig att fälla regeringen med SD:s stöd och därigenom, implicit, hamna i en beroendeställning till partiet.  Men hon vill inte sluta enskilda uppgörelser för att säkerställa att en kristdemokratisk politik faktiskt går igenom i Riksdagen.

Annons
X

Inte heller Annie Lööf lyckas förklara hur Centerpartiet ska ta ansvar för landet i ett parlamentariskt system som sannolikt kommer bestå av tre block under överskådlig tid. Man kan vilja vara statsbärande och man kan vilja vara i opposition, men som Vänsterpartiet fick erfara efter förra valet är det svårt att vara båda samtidigt.

I efterhand är det tydligt att partierna gjorde sig själva en björntjänst genom att enbart motivera exkluderingen av SD med att partiet vill strypa invandringen.För hur är läget nu? Av det som en gång var en artskillnad kvarstår bara en gradskillnad i praktisk politik.

Det finns ingen tredje väg mellan att förhandla, och att inte förhandla. Antingen vidhåller man att SD är otänkbara som samtalspartners eller så gör man det inte. Inget av de borgerliga partierna företräder just nu en linje som håller för en logisk granskning.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vi vill inte se en borgerlig regering vars överlevnad hänger på SD:s dagliga godtycke. Nödvändiga reformer förutsätter politisk stabilitet vilket i sin tur förutsätter långsiktiga uppgörelser. Det är vare sig realistiskt eller hederligt att förvänta sig att SD ska backa upp borgerliga förslag på ad hoc-basis. Därför bör Allianspartierna acceptera SD som en part i sakpolitiska förhandlingar samtidigt som man tydligt klargör villkoren för dessa.

    Det grundläggande ingångsvärdet måste vara att den liberala demokratins kärna inte är förhandlingsbar. Ideologiska skillnader är i sig inget hinder - borgerligheten rymmer både liberaler och konservativa som kan nå blocköverskridande kompromisser på en spelplan som tvingar fram hoppande majoriteter i olika sakfrågor. Om Liberalerna kan tänka sig att kvotera föräldraförsäkringen tillsammans med Vänsterpartiet – som Björklund uttryckligen likställt med Sverigedemokraterna – är det rimligtvis möjligt att komma överens om att stoppa skadlig vänsterpolitik i de fall SD inte själva står för den.

    Anledningen till att förhandlingar med SD behöver villkoras är således inte SD:s nationalism eller socialkonservatism. Det är att partiet genomsyras av auktoritära ideal. Demokrati reduceras till majoritetsstyre och majoriteten likställs med ”folket” som i klassisk kollektivistisk anda förhärligas på bekostnad av minoriteter och enskilda individer som inte passar in i bilden.

    Det är därför en sak att förhandla med SD om storlek på skatter och offentliga utgifter men en helt annan att diskutera minoritetsrättigheter eller mediers oberoende.

    En skarp gränsdragning kring förhandlingarnas villkor skulle ge de borgerliga partierna en trygg utgångsposition men det skulle också tvinga SD att bekänna färg. Är man ett parti som alla andra eller inte? Är de ständiga rasismskandalerna enskilda personers verk eller en del av partiets själ?

    Vi vet att etablerade partier inte är immuna mot auktoritära ideal. Eftersom det är föga sannolikt att Sverigedemokraterna kommer att krympa till en lätthanterlig storlek under överskådlig tid är det bara en tidsfråga innan de första partierna faller för trycket och inleder förhandlingar, utan att ha gjort hemläxan så att man vet var de egna gränserna går.

    Så villkora förutsättningarna och förankra den linjen. Stäng debatten, driv igenom bra politik där det är möjligt -  och ägna resten av tiden fram till valet åt intensiv och nödvändig reform- och idéutveckling.

    Karin Svanborg-Sjövall

    vd Timbro

    Andreas Johansson Heinö

    förlagschef Timbro

    Karin Svanborg-Sjövall och Andreas Johansson Heinö, Timbro Foto: Pressbilder
    Annons

    Alliansens partiledare Annie Lööf (C), Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) besöker Engelska skolan i Gottsunda i Uppsala den 17 januari.

    Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 2

    Karin Svanborg-Sjövall och Andreas Johansson Heinö, Timbro

    Foto: Pressbilder Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X