Annons

När livet vänderTillspetsad – men ”När livet vänder” blir aldrig entydig

Romain Duris spelar huvudrollen i ”När livet vänder”.
Romain Duris spelar huvudrollen i ”När livet vänder”. Foto: Lucky Dogs

Fabrik och familj står i centrum i ”När livet vänder” – ett vackert exempel på en social film som får vara både uppbygglig och nyanserad.

Publicerad

Fördöma eller ömma för mannen? På ett förenklat känslomässigt plan är det vad som står på spel i det sociala dramat ”När livet vänder”, ”Våra strider” i franskans original, en film nära anhörig till Laurent Cantets minnesvärda ”Överflödiga människor” med fabrik och familj i centrum. Olivier (Romain Duris) har inte valt bort något. Han arbetar långa dagar på fabriken och genom fackuppdrag tar han strid mot allt sämre arbetsförhållanden, samtidigt som han ska betala huslån och vara något så när närvarande med hustru och två barn hemmavid.

Ni hör, tillvaron går inte ihop. När Olivier återvänder hem sent om kvällen är det bara för att konstatera att barnen ännu är vakna. På det större planet är det fråga om en olöslig samhällsekvation, ett konsumtionskontrakt allt svårare att efterleva: de oändliga varustaplarna som Olivier packar på löpande band och lager ställt mot den rätta ryggan och inte minst den kvalitetstid som familjen behöver. Hur mycket frånvaro är försvarbar innan familjens hälsa äventyras? Olivier är en idealist, en stridbar person som inte tar nej för ett nej, som går i sin fars fotspår, en som ännu engagerar sig för andra – trots allt det ”egna” han har hemma.

Annons
Annons
Annons