Annons
X
Annons
X

”Tillgång till staden en rättvisefråga”

Att ha tillgång till stadens täthet är först och främst en rättvisefråga. Allt ska och kan inte bli ”innerstad” men den pågående stadsutglesningen bör stoppas genom förtätning i kollektivtrafiknära lägen, skriver teknologie doktor Alexander Ståhle i en replik.

Foto: Christine Olsson/TT

REPLIK | STADSPLANERING

Forskningen och erfarenheterna från Miljonprogrammet visar att det tyvärr inte räcker med en ny tunnelbanestation ute i skogen.

Om inte täthet hade någon betydelse för städer så skulle vi inte behöva förtätning och allt skulle bli så mycket enklare. Något som Thorbjörn Andersson (SvD 20/7) och Mats Wickman (SvD 15/7) nog helst önskar sig. Nu pekar både forskning och internationella organisationer på att tätheten är en nyckelfråga för hållbar stadsutveckling. Tät stad har visats ge färre och billigare transporter (Dunphy & Fisher 1996, Cervero 1996, Banister 2006, Milakis 2008, LSE Cities 2014), bättre hälsa (Sallis 2002, Eriksson 2013), tillväxt och fler jobb (Glaeser 2001) samt minskad konsumtion av natur och jordbruksmark (Johnson 2001). Ekonomiprofessorn Edward Glaeser från Harvard menar att ”städer är täthet och närhet”, det är dess natur och kultur. Utan täthet, ingen stad.

Några av de organisationer som aktivt arbetar för en minskad stadsutglesning och en ökad täthet är FN:s klimatpanel, UN Habitat, Världsbanken, Världshälsoorganisationen (WHO), Världsnaturfonden (WWF), Greenpeace, World Resources Institute, American Planning Association, Sierra Club, Sveriges Arkitekter, Naturskyddsföreningen och nu senast Miljöpartiet. (Bil Sweden och föreningen Villaägarna är de enda som talar öppet för en glesare stad.) Påvens nya klimatkritik av bilstaden torde göra även honom till täthetsförespråkare. UN Habitats president Joan Clos säger ”Den täta gångvänliga staden ökar de fattigas livschanser genom billiga transporter. Den minskar den sociala segregationen genom närheten mellan billiga bostäder och arbetsplatser.” Under World Economic Forum i Davos 2015 sa Mexikos förre president Filipe Calderon och numer ordförande i The Global Commission on the Economy and Climate tillsammans med klimatnestorn Al Gore ”Vi kan inte ha dessa städer med låg täthet, skapade för bilar… Vi rekommenderar att dessa städer ökar sin täthet och sin kollektivtrafik.”

Annons
X

Att ha tillgång till stadens täthet är alltså först och främst en rättvisefråga. Närheten till jobb, service och stadsliv är en rätt till staden, enligt urbanfilosofen Henri Lefebvre. FN rekommenderar en täthet på minst 150 personer per hektar (UN Habitat 2014). Stockholm uppnår denna täthet i innerstaden, i vissa närförorter, i centrala Solna och Sundbyberg. I övrigt skapar gleshet och funktionsseparering avstånd, bilberoende och stora samhällskostnader för el, vatten, avlopp och annan infrastruktur. Allt ska och kan inte bli ”innerstad” men den pågående stadsutglesningen bör stoppas genom förtätning i kollektivtrafiknära lägen. Detta står dessutom i varenda översiktsplan. Forskningen och erfarenheterna från Miljonprogrammet visar att det tyvärr inte räcker med en ny tunnelbanestation ute i skogen, som det nya stadsmiljöavtalet riskerar leda till, det löser varken resandet eller segregationen.

Ja. Det är viktigt med en debatt om förtätningen. Men den borde handla om hur vi ska utveckla hela stadsmiljön. ”It is not how dense you make it, it is how you make it dense”, som man i dag säger internationellt. Det är mycket märkligt att Torbjörn Andersson inte tar chansen och berätta om hur han vill se framtidens stadsrum då det är hans fält. Vi måste alla hjälpas åt att ställa högre konkreta krav. Hur ska grönytorna utvecklas. Nya parker, lekplatser och sportplaner skapas. Servicen förbättras. Skola, vård, omsorg uppgraderas. Biltrafik och buller tas bort. Gator byggas om för gång och cykel. Kollektivtrafik byggas ut. Arbetsplatser och kontor integreras för en ökad blandning. Stadsdelar byggas ihop för att minska segregationen.

Ja, kulturmiljö och naturmiljö ska förvaltas, men att säga nej till nya grannar är mycket problematiskt i en allt mer segregerad och orättvis värld. Det är den mörka skugga som faller över förtätningsmotståndarna. Varje byggprojekt borde lyfta stadens gemensamma värden och miljö, och inget projekt borde få stoppas av enskilda lokala intressen. Alla har rätt att bo någorlunda centralt. Alla behöver närhet.

Alexander Ståhle

teknologie doktor Arkitekturskolan KTH och vd Spacescape

Alexander Ståhle Foto: Tobias Nordström
Annons
Annons
X
Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 2

Alexander Ståhle

Foto: Tobias Nordström Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X