X
Annons
X

Tillbaka till tidlösheten

GITARRHJÄLTE. Efter att ha gjort fem album som låtit som hämtade från ­förra seklets början har M Ward ställt in siktet på sin samtid. Att påstå att han gått och ­blivit modern är dock att ta i. På onsdag släpps nya skivan Hold time.

Med gitarren i hand skapar Matt Ward låtar som enligt all logik borde ha legat begravda i åttio år under ett tjockt lager damm på en varm vind i den amerikanska södern. Utan gitarren, vid ett kalt bord på ett hotell i centrala Stockholms asfaltsdjungel, är det svårt att avgöra om Ward är trött efter sin promotionresa runt om i Europa – Stockholm är sista stoppet – eller om han bara är gravt uttråkad. Mest av allt verkar han vilja att timmarna ska gå så att han får hoppa på planet hem till Portland. Kepsen är nedtryckt över det mörka håret, som börjat få nyanser av gråa strån, och en av få gånger som M Ward skiner upp är när samtalet glider in på Yngwie Malmsteen.

– Yngwie var väldigt populär i gitarrcirklar när jag växte upp. Jag har bara hört några låtar men han är inspirerad av klassisk musik va? Jag vet att han är duktig på att spela väldigt snabbt men det behöver å andra sidan inte alltid vara tecken på en bra gitarrist. Jag är mer imponerad av musiker som kan utelämna alla onödiga noter och komma till saken. Som George Harrison.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X