ProponeisiSTill slut rycker man på axlarna åt Jönsons könsord

Johan Jönson är född 1966 och bosatt i Stockholm. Hans senaste diktsamling, ”Marginalia/Xterminalia”, belönades med Sveriges Radios lyrikpris.
Johan Jönson är född 1966 och bosatt i Stockholm. Hans senaste diktsamling, ”Marginalia/Xterminalia”, belönades med Sveriges Radios lyrikpris. Foto: Johan Jönson

Johan Jönsons nya diktsamling är en skoningslös uppgörelse med potensen, kapitalismen och döden. Bokens omfång saknar motstycke i svensk lyrik – men efter drygt 2 000 sidor önskar sig Josefin de Gregorio sinnesfriden tillbaka.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Albert Bonniers förlag
Foto: Albert Bonniers förlag
Annons

Sisyfosdikt, tänker jag där jag sitter med en förlagsstämplad tegelsten i knät. Det spelar ingen roll hur mycket man läser, det finns alltid lika mycket kvar ändå. Johan Jönsons senaste bok, ”ProponeisiS”, klockar in på 2272 (opaginerade) sidor. Det är en långdikt, en ”zombient växelverkansvers”, med femton interfolierade dikthäften i form av brev, grafiska symboler och berättande partier i typsnitt av varierande storlek och läsbarhetsgrad. Bokens ”totala omfång”, skryter förlaget, ”överskrider också internationella jämförelser”.

Vad är det med män och långa böcker? Måste de skriva så fruktansvärt långt – Jönson, Karl Ove Knausgård, Ulf Lundell? Och när började det här – var det tryckpressens fel? Ju tillgängligare den blivit, desto fler sidor har publicerats. Under 1600-talet svämmade England över av så många pamfletter, pjäser, diktverk och tidningar att det skrevs satir om det monstruösa, nästan promiskuösa flödet av text.

Annons
Annons
Annons