Annons
Ledare

Johan Ingerö:Till salu i Facebooks postorderkatalog

Under strecket
Publicerad

Det märkligaste med många av oss som protesterar mot FRA:s kabelspaning och EU:s datalagring är, enligt våra kritiker, att vi påfallande frivilligt skriver om våra liv på Facebook, Twitter och andra nätfora.

Denna oförståelse är nog till stor del åldersrelaterad. Den som var vuxen när samhället blev uppkopplat ser ofta internet som ett snillrikt och användbart redskap. Men inte heller mer än så.

Den som var ung, eller rentav inte kan minnas tiden före nätet, betraktar det snarare som en del av en självklar infrastruktur. Som Drottninggatan, treans busslinje eller västra stambanan. Med andra ord en plats där man visserligen inte kan vara helt privat, men för det mesta ändå ifred. På samma sätt som man kan välja att vara mer eller mindre påklädd på allmän plats, resonerar den unga nätmänniskan, kan man vara synlig på nätet utan att för den sakens skull vara helt utlämnad till allmänhetens blickar.

Men kanske håller en gräns nu på att nås. Facebook, som för några år sedan var en plats där man återfann gamla klasskompisar eller snabbkommunicerade lunchplaner, har successivt förvandlats till ett underrättelseorgan som talar om var vi befinner oss och tillsamans med vem, vilka våra släktingar är och vilken skiva vi för ögonblicket avnjuter på Spotify.

Annons
Annons

En av de nya funktionerna – ett flöde som löpande informerar om vad Kalle skriver till Lisa – har fått mängder av användare att sparka bakut.

Det handlar naturligtvis inte bara om Facebook, utan om den tekniska utvecklingen överlag. En färsk studie från Carnegie Mellonuniversitetet har visat hur enkelt det är att via kommersiellt tillgängliga ansiktsigenkänningsprogram identifiera personer man möter på gatan. Bara genom att mobilfotografera någon kan man i dag få information ända ner på personnummernivå, och mot det hjälper inga försök att vara anonym.

Men det är ändå på Facebook, detta nav i det nätbaserade umgänget, som bristen på privatliv börjar kännas mest akut. Vi som under många år har varit medlemmar bör på allvar börja fundera över vad vi lämnar ut, och i vilket syfte.

Här finns en viktig omständighet att beakta, som de flesta av Facebooks användare sannolikt inte tänker på. Vi må känna oss som företagets kunder, men det är inte våra pengar som bekostar dess verksamhet.

Därmed är vi i själva verket inte alls kunder. Vi är varorna som bjuds ut till försäljning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons