X
Annons
X
Min medicin har blivit en del av livet. Måste det vara ett problem? undrar Isabelle Ståhl.

Till pillrets försvar: Är kemiskt välmående sämre?

Min medicin har blivit en del av livet. Måste det vara ett problem? undrar Isabelle Ståhl. Foto: Staffan Löwstedt

Antidepressiva beskrivs som en samhällsfara – men kan lika gärna ses som en rimlig reaktion på samtiden, skriver Isabelle Ståhl. Och är konstgjord lycka nödvändigtvis alltid sämre än naturlig lycka?

Härom året sände SVT en dokumentärserie som hette ”Receptet på lycka”. Programbeskrivningen ger en ganska typisk bild av dagens inställning till antidepressiva läkemedel: ”Vägen till lyckan utan lyckopiller, hur ser den ut? Fyra kvinnor som är fast i att äta antidepressiv medicin ska med hjälp av hälsocoacher i stället testa en kombination av terapi, träning och dieter som lösning på sin depression.”

Vi är fler och fler som tar den här sortens preparat. Förra året hämtade nästan en miljon svenskar ut antidepressiva mediciner, omkring var tionde invånare. Men samtidigt som användandet normaliseras problematiseras det allt mer.

Min medicin har blivit en del av livet. Måste det vara ett problem? undrar Isabelle Ståhl.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 6

Sertralin tillhör den vanliga typ av preparat, SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare), som ökar halten signalsubstans i hjärnans synaps.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 2 av 6
Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 6
Foto: Staffan Löwstedt Bild 4 av 6

Isabelle Ståhl är litteraturkritiker i SvD, författare och doktorand i idéhistoria vid Stockholms universitet. Hon romandebuterade i våras med den hyllade ”Just nu är jag här” och skriver en avhandling om experiment med sinnesutvidgande droger i tysk psykiatri 1927–1934.

Foto: Tomas Oneborg Bild 5 av 6
Foto: Staffan Löwstedt Bild 6 av 6
Annons
X
Annons
X
Annons
X