Annons
Min medicin har blivit en del av livet. Måste det vara ett problem? undrar Isabelle Ståhl.
Min medicin har blivit en del av livet. Måste det vara ett problem? undrar Isabelle Ståhl. Foto: Staffan Löwstedt

Till pillrets försvar: Är kemiskt välmående sämre?

Antidepressiva beskrivs som en samhällsfara – men kan lika gärna ses som en rimlig reaktion på samtiden, skriver Isabelle Ståhl. Och är konstgjord lycka nödvändigtvis alltid sämre än naturlig lycka?

Publicerad

Härom året sände SVT en dokumentärserie som hette ”Receptet på lycka”. Programbeskrivningen ger en ganska typisk bild av dagens inställning till antidepressiva läkemedel: ”Vägen till lyckan utan lyckopiller, hur ser den ut? Fyra kvinnor som är fast i att äta antidepressiv medicin ska med hjälp av hälsocoacher i stället testa en kombination av terapi, träning och dieter som lösning på sin depression.”

Vi är fler och fler som tar den här sortens preparat. Förra året hämtade nästan en miljon svenskar ut antidepressiva mediciner, omkring var tionde invånare. Men samtidigt som användandet normaliseras problematiseras det allt mer.