Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Tigern blir effektiv katalysator för sociala spänningar

Teater

Tigern – en europeisk mockumentär

Dramaten

Text: Gianina Carbunariu. Översättning: Inger Johansson. Scenografi: Erlend Birkeland. Regi: Sofia Jupither.

Åsa Persson i ”Tigern”.
Åsa Persson i ”Tigern”. Foto: Urban Jörén

Med landsmän som Greve Dracula och Ceausescu är det inte underligt att rumänska författare dras åt det absurda, som den förfranskade Eugène Ionesco som skrev en pjäs om ett helt folk som ångade fram i blindo, förvandlade till noshörningar. Den unga Gianina Carbunariu följer honom i spåren med ”Tigern”, som i en produktion med många inblandade ges på Dramaten och andra svenska och internationella teatrar, fram till avslutningen i Örebro i maj nästa år.

Idén bakom pjäsen är enkel och genial och uppsättningen i Sofia Jupithers regi är lika avslappnat publiktillvänd som en frigruppsdito från 70-talet. Skådespelarna presenterar sig med sina egna namn och utlovar en timme-för-timmerapport om tigerhonan Mikaelas rymning och död i en stor europeisk stad. För bakgrund och överblick presenterar Fredrik Gunnarsson en karta över staden, med dess typiska socioekonomiska kluster av inmurade lyxvillor och wellpappsboenden, allt återgivet med en pr-konsults glättade och överslätande språk. Senare översätter han ett vittnesmål från en turist med all kritik bortrensad, likt en scen i Jonas Hassen Khemiris ”Invasion”.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Skådespelarna går in i en rad olika roller som ”autentiska vittnen” till tigerhonans vandring: David Fukamachi Regnfors exakt gestaltade japanska turistkliché, Åsa Perssons totalcyniska bankchef, Anders Hambraeus självklart hemmahöriga duva och Jonas Sjöqvists maktlösa grannterroroffer med längtan efter en stark politisk ledare. Rollerna längst ner på samhällsstegen talar om tigern, eller Mikaela, medan maktpersoner gärna gör en liten omskrivning eller en talande paus och avstår från en bestämd benämning på - det där.

    Annons
    X

    Särskilt i början kan vi skratta förtjust och rått åt alla fördomar som hoppar som grodor ur vittnenas munnar. Haha. Men skruven dras åt vartefter, och det blir allt svårare att skriva sig fri från de subtilt främlingsfientliga argumenten som hopar sig på scenen. Då tystnar skratten i salongen. Vi får aldrig se Mikaela själv; hon fungerar främst som katt-alysator för sociala spänningar, en mycket effektiv sådan.

    Skådespelarna är vardagsklädda utom på slutet då de uppträder i Maria Gebers fyndiga djurkostymer. Den människokritiska poängen förtar något av styckets kafkadoftande allvar. Men missa inte en ovanligt nutida pjäs!

    Annons

    Åsa Persson i ”Tigern”.

    Foto: Urban Jörén Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X