Annons

Barbro Eberan:Tigandet blev en strategi utan återvändo

Redan 1936 hade Vatikanen ett färdigt koncept för att fördöma nazismen, visar tidigare hemligstämplade dokument. Men den katolska kyrkans komplexa förhållande till och rädsla för Hitler resulterade i stället i en balansakt som sedermera gav upphov till antisemitiska anklagelser.

Publicerad

I april 1933 fick påven Pius XI ett brev från Tyskland. Avsändare: Edith Stein, konverterad judinna och karmelitnunna som senare mördades i Auschwitz och som nyligen helgonförklarats. Hon skildrade judarnas läge i Tyskland och bönföll påven att öppet fördöma Hitlerregimen: ”Allt som har skett och fortfarande sker härrör från en regering som kallar sig kristen. I flera veckor har inte bara judarna utan tusentals trogna katoliker i Tyskland och i hela världen hoppats på att Kristi kyrka ska höja sin röst och förbjuda det missbruk som sker i Kristi namn”. Hon varnade för att hetsjakten på judarna snabbt kunde riktas också mot katolikerna och framhöll att kyrkans anseende skulle ta stor skada om påven fortsatte att tiga.

Inget annat dokument i Vatikanens arkiv ger en så klar bild av vad som skedde i Nazityskland som detta brev. Men Edith Stein varnade förgäves. Vatikanen hade just inlett förhandlingar med Hitler om ett konkordat; kyrkans strategi var att söka försoning, inte öppen kamp.

Annons
Annons
Annons