Recension

StockholmTidsmaskin till gamla Stockholm

Dagens 80-årsjubilar Per Wästberg hedras av sitt förlag med en utgåva som samlar fem skrifter om Stockholm. Det är en litterär utvecklingsresa över fem decennier, skriver Clemens Poellinger.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Per Wästberg.

Per Wästberg.

Foto: CAROLINE ANDERSSON
Annons

”Ära, skyldighet, wilja”. Ord och inga visor i det valspråk som Georg Carl von Döbeln (1758–1820), friherre och officer, gjorde till sitt. Den kärva devisen, laddad med forna tiders dygder och fäbless för pliktetik, står huggen i sten på hans gravsten på Johannes kyrkogård. Jag brukar ofta gå förbi på väg från city till Vasastan. En effektiv, folktom och genom Brunkebergsåsens höjd vardagsmotionsfrämjande genväg.

När jag passerar brukar jag minnas en skoldans i Franska skolan alldeles nedanför på Döbelnsgatan för längesen, tänker på Antoinette och på hur vi en vinterkväll letade efter ölburkar som jag gömt i snödrivorna intill generallöjtnantens sista vila. Gravmonumentet, ritat av nyklassicisten Fredrik Wilhelm Scholander, är ett säkert riktmärke. Ibland tänker också jag på Hjalmar Söderberg – här bodde ju hans Lydia Stille i ”Den allvarsamma leken” och på Agnes von Krusentsjernas romansvit ”Fröknarna von Pahlen”, särskilt ”Porten vid Johannes”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons