Annons
X
Annons
X
Film
Recension

Alla tiders kvinnor Tidsmaskin för alla som någorlunda minns 1970-talet

Mike Mills har grävt i sin egen familjehistoria, i synnerhet hans mammas, till nya ”Alla tiders kvinnor” – en annorlunda coming-of-age-film med själfullt och exakt bildspråk.

Billy Crudup, Elle Fanning, Annette Bening, Greta Gerwig och Lucas Jade Zumann.
Billy Crudup, Elle Fanning, Annette Bening, Greta Gerwig och Lucas Jade Zumann. Foto: Scanbox

Alla tiders kvinnor

Regi
Mike Mills
Genre
Drama
Manus
Mike Mills
Medverkande
Annette Bening, Elle Fanning, Greta Gerwig, Billy Crudup, Lucas Jade Zumann
Längd
1 tim 59 min

Från 7 år.

Betyg: 4 av 6

Jamie är 15 år och bor med sin 55-åriga mamma Dorothea. Pappan försvann tidigt ur bilden, så de båda har byggt upp ett eget liv i den kaliforniska kuststan Santa Barbara, där de bor i ett bohemiskt renoveringshus med två hyresgäster och en strid ström av bekanta som droppar förbi.

Tillvaron fungerar för all del okej, men Dorothea börjar ändå tvivla på om hon ensam kan ge sin son den fostran han behöver, så hon anlitar två medhjälpare. Dels sin punkälskande hyresgäst Abbie (Gerwig), dels sonens bästa vän Julie (Fanning), en 17-årig flicka som är less på sin psykologmamma och ofta kommer över till Jamie på nätterna – dock bara för att sova, till Jamies stora frustration.

Coming-of-age är den engelska term som brukar användas för den här sortens berättelser, men det intressanta med ”Alla tiders kvinnor” är att den handlar mer om Dorotheas reaktion på Jamies tonår än Jamies upplevelse av desamma. Och medan Dorothea försöker vara en modern människa, nyfiken och fördomslös och i samklang med sin tiden, så skiner hennes gammaldags preferenser ofta igenom. Abbies kärlek till punk förstår hon sig till exempel inte alls på – ”kan inte saker bara få vara vackra?” – och när tonåriga Julie sänker en middagsbjudning med att prata om sin första mens och sitt deprimerande första ligg blir Dorothea märkbart upprörd: sånt där håller man för sig själv.

Annons
X

Jamie är i sin tur en kille som vill bli en modern och feministisk man. Hans första slagsmål uppstår efter att han försökt upplysa en bufflig skolkamrats om kvinnors underlivsanatomi, och han läser vaket den feministiska litteratur som Abbie sätter i händerna på honom. När han försöker använda texterna som facit till sin mamma blir hon dock irriterad: hon kan inte förstås utifrån en bok, snäser hon.

Mike Mills har grävt i sin egen familjehistoria till ”Alla tiders kvinnor”, i synnerhet hans mammas som är utgångspunkten för Dorothea, och verklighetsförlagan har antagligen bidragit stort till filmens mjuka, originella tonfall. Då och då kommer en berättarröst in som ger kontext och nyanser: filmen utspelar sig visserligen i realtid 1979, men påminner regelbundet om vad som kom efteråt, där Jimmy Carter ersattes av Ronald Reagan och där ungas kärnvapenskräck byttes mot en oro över växthuseffekten. Nostalgisk är den inte, snarare ett slags tidsmaskin för alla som någorlunda minns 1970-talet – Mike Mills har en bakgrund som grafisk designer, och den blicken märks i det både själfulla och exakta bildspråket, från paisleymönstren i Benings blusar till vyerna över den kaliforniska kustens solblekta pasteller.

Skådespelarna är genomgående utmärkta, från Elle Fannings tonårsarroganta Julie till Billy Crudup i en ljuvlig biroll som den inneboende snickaren och kvinnotjusaren William, men det är Annette Benings gestaltning av Dorothea som bär filmen, både ett rikt och kärleksfullt människoporträtt och en blottläggning av föräldraskapets största smärtpunkt: hur man som förälder ska älska och stötta sitt barn så mycket att det så småningom klarar sig utan en. Filmen är bra, men hon är fullkomligt magnifik.

Annons
Annons
X

Billy Crudup, Elle Fanning, Annette Bening, Greta Gerwig och Lucas Jade Zumann.

Foto: Scanbox Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X