TIDSKRIFT Karavan borde vara mer teoretiskt stringent

Under strecket
Publicerad
Annons

KaravanNr 4 2001Tidskriften Karavan har en viktig uppgift: som introduktör och som ständig påminnelse om alla de författare som verkar utanför litteraturens traditionella centrer. Det nya numret rymmer också flera väsentliga bidrag, inte minst det lilla blocket kring den libanesiske poeten och kritikern Abbas Baydoun. Vi får en betraktelse om språken och litteraturerna kring Medelhavet, som bland annat uttrycker en from förhoppning om att språksplittringen skall bli ett bittert minne blott. Vi får utsökta dikter, och Abbas Baydoun skriver en översikt om den moderna arabiska poesins pendlande mellan engagemang och språkkritik.
Numret fyller också sin uppgift med dikter av Adonis och Saadi Yusuf och en presentation med insprängda dikter av Abd al-Wahdab al-Bayati; låt vara att de senare på svenska blir både pekoralistiska och motbjudande i sin heroiserande ton. Men här finns också material som strävar åt annat håll. Anders Olsson skriver om Ekelöfs österländska inflytanden. Det är en utmärkt studie, men varför skall ett sådant bidrag in i just Karavan? Det är som om tidskriftens inriktning måste legitimeras av att en ledande svensk poet minsann tog intryck från öst. Och Anne Sörmans novell från Bagdad borde inte publiceras någonstans.
Jag har den största sympati för Karavan, och jag beundrar den flit som redaktör Birgitta Wallin visar i sin vilja att presentera ständigt nya röster. Men jag beklagar också att tidskriften inte är så renodlad och så teoretiskt stringent som den kunde vara. Recensionsavdelningen är alltför ytlig, beskrivningen av den brasilianske kritikern Roberto Schwarz som postkolonial teoretiker åsidosätter alla definitioner av det postkoloniala fältet, och så har vi det här med svenska författare i en tidskrift om södra halvklotets litteratur. Fast Johanna Ekströms dikter från Zanzibar är förstås bra.

Magnus Eriksson

Annons
Annons
Annons