X
Annons
X
Recension

Jean Bernadotte. Mannen vi valde Tidernas klassresa

Foto: SCANPIX

Inte en boksäsong utan ett digert populärhistoriskt verk av den osannolikt produktive
Herman Lindqvist . Skam den som tänker illa därom – till hans stora förtjänster hör att han bidragit till att intresset för historia blivit närmast en folkrörelse. Nu har han tagit sig an ett av de märkligaste svenska ödena, nämligen Karl XIV Johans (1763-1844), eller Jean Baptiste Bernadotte som han ursprungligen hette (författaren har valt att kalla honom bara Jean, eftersom det var så han alltid presenterade och skrev sig själv). Det är en typisk lindqvistare, entusiastisk och medryckande, ibland för psykologiserande och med en och annan kliché (”tycktes omedelbart anslå Bernadottes sydfranska trubadur- och romantiksträngar”) och med en källkritik av slaget ”ska”, ”lär”, ”det sägs” och ”påstås”. Men sådant hör ju populärhistoriken till; i huvudsak är det mycket underhållande läsning, även om Lindqvist återanvänt en hel del material från tidigare böcker.

Berättelsen om den förste Bernadotten på Sveriges tron, han som på sitt dödsläger menade att "ingen har fyllt en bana liknande min" är väl känd och här ges ingen ny bild av den enkle borgarsonen från Pau som med flit och energi steg i graderna, blev en av Napoleons marskalkar och slutligen kung av Sverige och Norge. Han lär (ursäkta) för övrigt ha sagt, att "en gång var jag marskalk av Frankrike, nu är jag bara kung av Sverige och Norge". Så kan det gå.

Foto: SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X