X
Annons
X

Merete Mazzarella: Tiden för dyrbar för att spillas på brådska

Genom årtusendena tycks de som resonerat om begreppet tid haft långt flera frågor än svar. I ”Fysiken” slår Aristoteles fast att tid dels är något som har funnits men inte längre finns, dels något som kommer att finnas men som ännu inte finns. All slags tid består av de här två delarna – förflutet och framtid – men kan man alls säga att tiden som sådan finns när de delar den består av inte finns? Och om det nu är så att tiden finns, kommer den i så fall någonsin att upphöra? I sina Bekännelser formulerade Augustinus en berömd aforism: ”Om ingen frågar mig vad tid är vet jag vad den är, men om jag någon frågar mig vet jag inte vad den är”. Kant betraktade både tid och rum inte som begrepp utan som ”åskådningsformer” som var mer grundläggande för vår erfarenhet än förnuftets kategorier och som sorterade upp alla sinnesintryck. Wittgenstein avfärdade för sin del frågan ”Vad är tid?” som ett missbruk av språket. Det kan gå an att fråga sig vad en ”boll” eller ett ”hus” är men att fråga vad ”tid” är att kräva mera av språket än det förmår. Filosofen och fysikern Ilya Prigogine säger däremot: ”Tiden och verkligheten är förenade med oupplösliga band. Den som förnekar tiden förnekar också verkligheten.”

Om allt detta kan man läsa i den norske idéhistorikern Trond Berg Eriksens ”Tidens historie” som kom lagom till millennieskiftet. Här kan man i själva verket läsa om långt mer: om skillnaden mellan cyklisk tid och lineär tid, om kalendrar och urverk och om olika föreställningar om tusenårsriken. Man kan också läsa om att det var moderniteten och sekulariseringen som gjorde tiden till ett problem. I den förmoderna världen fanns vissheten om evigheten – och Gud – som någonting absolut och oföränderligt: historien rörde sig från skapelsen över försoningen fram mot den yttersta domen och hur osäker Augustinus själv än var på tidens egentliga beskaffenhet så betvivlade han inte att Gud satt inne med svaret. Men när tron på evigheten försvann förlorade tiden sin givna mening och alla häftiga sociala, politiska och teknologiska förändringar har bara stegrat otryggheten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X