X
Annons
X

Ola Sigurdson: Tiden åter mogen för Paulus

Relationen mellan Paulus och filosofin har aldrig varit särskilt harmonisk. Ända sedan aposteln varnade för ”tomma och bedrägliga vishetsläror” i brevet till Kolosserna (2:8) har den ömsesidiga misstänksamheten gått som en röd tråd genom historien. Ett av de retoriskt sett mest kraftfulla avfärdandena av Paulus från filosofins sida hittar man i Friedrich Nietzsches ”Morgonrodnad” från 1887. Under rubriken ”Den förste kristne” diskuterar Nietzsche ”en av de mest äregiriga och påträngande själarna med en lika skrockfull som förslagen hjärna”, nämligen Paulus, och tillskriver aposteln egenskapen att vara ”hetsig, sinnlig, melankolisk och hatiskt ondskefull”. Nietzsche tar själv avstånd från alla mål och värden som Paulus uttrycker och menar att endast det Paulus motsätter sig kan ha något verkligt intresse. Paulus budskap är i själva verket negationen av allt som är verkligt värdefullt, och i den postuma boken ”Antikrist” skriven 1888/1889, författar Nietzsche följande sentens: ”deus, qualem Paulus creavit, dei negatio”, ”den Gud som Paulus skapat är negationen av Gud”.

Bör man, efter en sådan kanonad, förvänta sig att filosofin efter Nietzsche vill befatta sig med aposteln? Visserligen kunde de kristna filosoferna under medeltiden och den tidiga moderniteten knappast undgå att använda sig av Paulus, men Nietzsche borde väl ha satt stopp för intresset? Märkligt nog förhåller det sig inte riktigt så. Inom den senare tidens politiskt radikala filosofi är det tvärtom fallet att aposteln är mer inne än någonsin. En förklaring till detta skulle möjligen kunna vara den ”religionens återkomst” som återfinns hos filosofer som Jacques Derrida, Emmanuel Lévinas, Eugenio Trías, Gianni Vattimo med flera. Hos dessa filosofer speglas både religionens större mediala och politiska synlighet och en övertygelse om att det religiösa som sådant inte har uttömt sina möjligheter. Emellertid är det inte bland dessa postsekulära filosofer vi finner det största intresset för Paulus, utan bland filosofer som ofta resolut markerar sina sekulära utgångspunkter och sin personliga likgiltighet inför religionens möjligheter. Inte ens Nietzsches kritik av Paulus avskräcker dessa filosofer från att ta itu med apostelns texter på ett kreativt sätt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X