Ola Sigurdson:Tiden åter mogen för Paulus

Paulus har sällan stått högt i kurs hos filosoferna – Nietzsche avfärdade honom rent av som hatiskt ondskefull. På senare tid har emellertid tre sekulära filosofer på olika sätt lyft in aposteln i den aktuella intellektuella diskussionen.

Under strecket
Publicerad
Annons

Relationen mellan Paulus och filosofin har aldrig varit särskilt harmonisk. Ända sedan aposteln varnade för ”tomma och bedrägliga vishetsläror” i brevet till Kolosserna (2:8) har den ömsesidiga misstänksamheten gått som en röd tråd genom historien. Ett av de retoriskt sett mest kraftfulla avfärdandena av Paulus från filosofins sida hittar man i Friedrich Nietzsches ”Morgonrodnad” från 1887. Under rubriken ”Den förste kristne” diskuterar Nietzsche ”en av de mest äregiriga och påträngande själarna med en lika skrockfull som förslagen hjärna”, nämligen Paulus, och tillskriver aposteln egenskapen att vara ”hetsig, sinnlig, melankolisk och hatiskt ondskefull”. Nietzsche tar själv avstånd från alla mål och värden som Paulus uttrycker och menar att endast det Paulus motsätter sig kan ha något verkligt intresse. Paulus budskap är i själva verket negationen av allt som är verkligt värdefullt, och i den postuma boken ”Antikrist” skriven 1888/1889, författar Nietzsche följande sentens: ”deus, qualem Paulus creavit, dei negatio”, ”den Gud som Paulus skapat är negationen av Gud”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons