It is what it isThundercats röst känns som en tröst

Thundercat.
Thundercat. Foto: Victor Frankowski/TT

Den kosmiske renässansmänniskan Thundercat lyckas skapa skärpa av fluffig funk och blandar träffsäkra iakttagelser med psykdeliska utsvävningar.

Under strecket
Publicerad
Annons

Kastar man ett snabbt öga på Thundercats kosmiska uppenbarelse är det först busenkelt att placera honom i en inte så lite knasig funktradition som har kretsat kring det moderskepp som Parliament och Funkadelic landade på jorden med under 70-talet. Det stämmer till viss del, Stephen Brumer (som han egentligen heter), ser ut att dela såväl walk-in closet som optiker och frisörgrossist med George Clinton och kompani. Och liksom sina föregångare som kunde tramsa runt med en blöja på scenen, men samtidigt spela högt skolad funk och leverera sylvassa sociala kommentarer om sin samtid, är Thundercat en del av denna funkens skruvade paradox.

Thundercat är dock så mycket mer än funk, tillsammans med producenten Flying Lotus är han också en del av Los Angeles afrofuturistiska jazzscen. Han har spelat i samma band som jazzens posterpojke Kamasi Washington, men han har även, märkligt nog, varit medlem i hardcorebandet Suicidal Tendencies. Lägg till det hans djupa fascination för västkustens slicka yacht rock-scen med namn som Michael McDonald och Kenny Loggins.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons