Thorvall gör litteratur av sin kamp mot förfallet

Publicerad
Annons

Kerstin Thorvall
Upptäckten
170 s. Albert Bonniers Förlag. 218:-

Kerstin Thorvalls senaste bok är en rapport från åldringsfronten. Nervskador i fötterna har gjort henne beroende av den kommunala hemsjukvården, då hon inte vågar lämna lägenheten utan ”eskort” och behöver hjälp med städning och matlagning. Den dödsångest som detta beroende har framkallat har också fått henne att söka sig till psykvården; hon ringer på jourtelefonerna när ensamheten slår sina klor i henne och går i terapi för att få bukt med sin ångest.
När Upptäckten inleds är hon inskriven på en psykiatrisk klinik för att ”livas upp med antidepressiva medel”. Efter utskrivningen blir hon till ett hemtjänstärende - en hemtjänst med knappa resurser inför vilken hon är ett lågprioriterat fall; det finns de som har det mycket värre.
Med frätande självironi går hon tillrätta med sitt liv. Nu får hon sota för att hon varit en elak dotter och som en lillasyster för sina barn. Ensamheten är självförvållad, hon har levt ett intensivt liv utan
en tanke på morgondagen, utan att tillnärmelsevis vara den mor som barn behöver. Hennes egocentricitet har saknat gränser, menar hon. Slappa slutmuskler (hon måste alltid veta att det finns en toalett i närheten), dålig nattsömn (i enlighet med att ett gott samvete är den bästa huvudkudden), ständig oro för att en tablett ska fastna i halsen, för att hon ska snava på en mattkant eller rasa ihop i en hög på snabbköpet utgör det purgatorium i vilket hon vistas.
Men det är också pay day; det är nu hon får betala, och i tillbakablickarna beskriver hon varför hon är värd vårt fördömande. Det egendomliga är att resultatet blir det motsatta. Man ska ha ett hjärta av sten för att inte röras av den här boken och den kvinna som skrivit den.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons