Annons
Recension

Gustav VasaThérèse Brunnander är en formidabel Gustav Vasa

Thérèse Brunnander som Gustav Vasa.
Thérèse Brunnander som Gustav Vasa. Foto: Strindbergs Intima teater

Strindbergs Intima teater satsar stort i höst. Först ut är en monolog byggd på ”Gustav Vasa”. Thérèse Brunnander uträttar stordåd i denna essä om hur en nationalstat växer fram – och blodet det kräver.

Under strecket
Publicerad

August Strindberg satt i Lund 1899 och skrev en pjäs om Gustav Vasa. Det gick bra. Historiedramatik var ett populärt tema. Nationalismen var stark, och Strindberg passar på att spegla sig själv genom en rad konungsliga personer. Pjäsen om Gösta Eriksson som blir Gustav I handlar om en storartat intelligent man som tvingas genomgå en rad prövningar – liksom Strindberg – men som med list och förräderi, av landskap och motvilliga regioner, bygger upp och skapar detta svenska land vi känner idag. Strindberg insåg att succén var given: ”kläm felas ej” som han skrev.

”Gustav Vasa” spelas knappast nu. Det är synd, för dramaturgiskt är den intressant och skickligt hopsatt. Det är en pjäs om hur man med hugg och slag samt en stor skäppa machiavellisk slughet bygger upp ett land och en nationalitet till vilket pris som helst. Strindberg låter Gustav vara en man vars projekt överskuggar allt annat – familjen och gammal vänskap. Till sist har han blivit den Kristian han en gång slogs emot. Han är tyrannen mot vilken stolta dalkarlar och småländska Dackesoldater slåss för att inte skattas sönder och samman på altaret Nationalstat.

Annons
Annons
Annons