Recension

The sound of sunshineThe sound of sunshine

Under strecket
Publicerad
Annons

Efter att under det tidiga 90-talet ha varit en av de mest konfrontativa rapparna i radikala akter som Disposable Heroes of Hiphoprisy och Beatnigs har Michael Franti blommat ut i en blandning av nyhippie och Bono-aktivist. Sedan tio år tillbaka går han endast barfota och gjorde nyligen en dokumenterad resa till Irak och Palestina där han sökte ena folken med sin gitarr. Musikaliskt lutar han sig nu mot en feelgood-soul med lättare reggaeinfluenser, vilket får The sound of sunshine att låta som insmickrande reklammusik, låt säga för småbilen Honda Jazz. På I’ll be waiting är U2-riffen så förvirrande lika originalen att kopian blir direkt överflödig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons