Recension

Machina/The machines of GodThe Smashing Pumpkins - Machina/The machines of God

Under strecket
Publicerad
Annons

Machina sparkar loss i ett hejdundrande tempo på öppningsspåret The everlasting gaze, och det står genast klart att detta är något annat än den stillsamma historien Adore från 1998. För oss som tycker bättre om de stunder vi fått på Siamese dream och Mellon collie får vårt lystmäte. De försiktigt tassande, pianoplinkande, elektroniska låtarna har fått kliva åt sidan för att ge rum för gitarrer och storvulna gester.
Han kan sitt hantverk, Billy Corgan, och befäster sin position som en av (90-talets) stora. Allt det här är ju bra, men så värst mycket utvecklas och överraskar han inte längre. Han kan säkert fortsätta skriva de här låtarna till tidens ände, men någonstans känns det som om vi kan Billy Corgans låtar vid det här laget. Det är synd.

Eric Fallander

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons