Recension

The people’s keyThe people’s key

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det första intrycket är hur Conor Obersts sista album under namnet Bright Eyes är aningen oklädsamt kompetent. I bemärkelsen att det ju var hans så hudlöst instabila musikaliska och textmässiga berg och dalbana som utgjorde den ursprungliga anledningen att man förälskade sig i Oberst och alltid gav honom ännu en chans, förlät alla hans försök att till varje pris alienera sin publik. Textmässigt cyklar han omkring högst uppe i en andlig velodrom men hans röst är lika kroniskt som karakteristiskt på väg att brista ut i gråt av hans egna så The Cars-effektiva melodier. Så man förlåter honom för det också.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons