X
Annons
X
Recension

The Lone Ranger The lone ranger – matiné med tabascostänk

I Sverige har han en ganska sporadisk historik, dels som Svarta Masken, dels som Ensamma Vargen, men i USA är The Lone Ranger ett fenomen på nivå med Stålmannen och faktiskt ett par år äldre. Sedan 1933 har den rättskaffens, maskerade westernhjälten och hans rådige vän i alla väder, indianen Tonto, bekämpat orättvisor i radio, böcker, serier, på film och tv. Uttryck som "kemosabe" ("trogne spejare" på låtsasindianska), "Who was that masked man?" och "Hi-yo, Silver!" är pur pop-amerikana, likaså seriens ledmotiv, Rossinis galopperande musik från ouvertyren till "Wilhelm Tell". Padabam-padabam-padabambambam!

Johnny Depp, som länge närt en längtan efter att få spela Tonto, har nu förenat krafter med Gore Verbinski, Jerry Bruckheimer och Disney, alla med erfarenhet av en massa karibisk piratfilm, och presenterar en saftig storproduktion. Originalets relativa matinéproperhet har fått ett stänk tabasco över sig och man har plockat friskt ur western-ikonografin. Av flera skäl, främst Depps stjärnstatus, har Tonto en högst framskjuten plats i sagan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X